Svenska telekomföretaget Ericsson är en totalitär diktatur

Jag ringer N.N. på Ericsson och gör upp om att träffas för en intervju. Glömmer fråga efter hans epost, så jag ringer upp igen och ber att få tala med hans sekreterare -- för att inte störa N.N. i onödan.

Det var ett misstag. Hon visar sig vara en politruk.

"Gäller det en intervju, eller? Sådant där måste gå via pressavdelningen. Kan du inte våra regler?"

Jag tiger en stund och många tankar far genom mitt huvud. Helvete! Jag har ju faktiskt blivit varnad för Ericsson och för detta.

Nu är frågan inte längre om jag ska få epostadressen. Frågan är om jag ska få någon intervju överhuvudtaget. Och får jag intervjun kommer den att övervakas av politruker.

Det värsta är att jag själv varit med om detta tidigare. Som journalistpraktikant intervjuade jag en Ericssoningenjör utan att propagandabyrån kopplades in. Han berättade några år senare för mig om ljungelden som drabbade honom när han råkade nämna intervjun för sin chef. Han hade varit rädd att förlora inte livet men väl jobbet. Fråga inte mig om det var en välgrundad rädsla. För honom hade det varit verklighet.

Jag intervjuade också en Ericssonhöjdare för 1,5 år sedan. Den gången gick allt enligt protokollet. Frågorna skickades in i förväg. En politruk övervakade intervjun. Hon (är alla Ericssons politruker kvinnor?) lade sig och bestämde vad som kunde sägas och inte. Efter intervjun kommunicerade jag med henne. Det var hon som godkände citat och som hade åsikter om texten.

Men denna min erfarenhet är idag som bortblåst när jag idag ringer upp en ny Ericssonhöjdare för intervju. Jag når honom per telefon i Zagreb. Han säger glatt och omedelbart "ja" och att det ska gå att ordna före. Stämningen är smidig. Det ligger inga problem i luften

Det som skrämmer mig mest i efterhand politrukens omedelbara och självklara reflex. För henne är det ointressant att N.N. är hennes chef och dessutom en chef högt upp i nomenklaturan.

Hon agerar under en annan befälsordning. Den är politisk och den smäller högre.

Jag fortsätter att tiga. Politruken är lika tyst. Laddningen i hennes fråga stiger för var tiondelssekund som passerar. Kan jag inte deras regler? Är jag bara grön eller försöker jag tricksa mig runt dem? Har jag lärt mig läxan nu? Eller ska hon slå mig på fingrarna igen?

Det blir jag som bryter tystnaden och bekräftar hennes maktposition. "Nej, jag kan inte era ordningsregler", säger jag.

"Men det är N.N. jag ska ta detta med förstås. Vad var det du hette? Och det var Elektroniktidningen du jobbade på?"

Det finns bara ett mål som styr mitt agerande i detta läge. Och det är att maximera mina chanser att få en intervju med N.N. Jag är sålunda medgörlig. Jag ger henne de uppgifter hon vill ha.

Så sabbar du en enkät

Fick just en enkätundersökning i brevlådan. Den är från David Sörhammar på Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.

Detta är ett gott tillfälle att dela med mig av mina reflektioner kring hur man bäst saboterar enkätundersökningar.

Latmansalternativet är att kasta enkäten i papperskorgen. Det gör en viss nytta ("motnytta"?).

Men det finns större möjligheter om du vill skada undersökningen.

Du kan ljuga!

Men du ska inte bara kryssa i svaren på måfå.Om forskaren/marknadsundersökaren/propagandisten har en rimlig grad av sund skepsis har han/hon lagt in kontrollfrågor vars svar inte får ligga för långt från varandra. Kryssar du på måfå riskerar du att sorteras bort som brus, "utanförliggare".

Ljug alltså konsistent.

En enkel metod är att att fylla i svaren efter eget huvud. Men att ange någon annans personuppgifter. Till David Sörhammar skickar jag min fars personuppgifter.

Undersökarna vill nämligen göra statistik kring skillnader mellan målgrupper. Genom att använda dig själv som mall får du en konsistent grupp svar. Genom att låta din far definera din målgrupp saboterar du korrelationen. Ju mindre personer undersökningen omfattar, desto större sabotage.

Varför skulle man vilja sabotera en marknadsundersökning? undrar du kanske. Det fina med den här metoden är att den fungerar oavsett motiv!

Ett annat tips är att inte svara på enkäten vid det första utskicket. Var kall och vänta en vecka så kommer det kanske ytterligare ett utskick. Och den här gången kan undersökaren erbjuda dig betalning för att fylla i enkäten.

Det kanske bara är en larvig present, en klocka kanske. Ingen större glädje för dig, men du belastar i alla fall undersökarens budget.

Vid ett tillfälle fick jag tre extra påminnelser med högre bud varje gång. "Välj en present", "Välj två presenter", "Du får hundra spänn cash om du fyller i enkäten!". Den undersökningen gick bland annat ut på att ta reda på om människor skulle koppla reklambilden för Gul Blend ? soluppgången ? till Gul Blend även utan texten "Gul Blend". Det vill säga om det effektivt skulle gå att kringgå reklamförbudet genom att koppla bilden till en annan produkt. Som Marlboro gör med jeansen.

Varför skickar undersökaren inte bara enkäten till en ny person i stället för att höja budet?

Svar: han gör en bortfallsanalys. Man offrar extra reurser på att kartlägga några av de individer som inte svarar på första enkäten. Man vill veta om det skulle snedvrida resultatet att anta att ickesvararnas profil är densamma som svararnas. Genom att extraundersöka ickesvararna får man en skattning av kvaliteten på sina data.

Min rekommendation är att vänta max två veckor på påminnelse och sedan skicka sedan in det förfrankerade svarskuvertet.

Du ska inte protestera genom att skicka in svaret "jag vill inte vara med i er dumma undersökning". Det ger undersökaren information om vilken sorts person du är. Det kan användas för att trimma statistiken eller åtminstone få en bättre uppfattning om dess kvalitet.

Vill du protestera mot undersökningen ? gör detta med en insändare istället. Att skriva till undersökaren är bortkastad tid. Du når ingen som bryr sig.

Till sist: överskatta inte din betydelse. Du kommer inte åstadkomma mer än marginell skillnad i statistiken. Se övningen mer som ett alternativ till sudoku.

Har du egna tips om hur man sabbar statistik ? hör av dig till mig, på gnirre på gmail!

Hur Aftonbladet kommer undan med mord

Aftonbladet kallar en dråpare för "mördare". Avsikten är att tjäna pengar på lösnummerförsäljning.

Det är i alla fall vad jag tror.

Två killar bråkade över ett tunnelbanespår natten till lördagen. En av dem gick till attack över tunnelbanespåret. Han sparkades ner, kortslöt strömskenan och dog.

Den som sparkade ropade "Hur mår han? Ring ambulans!".

Var det Mord?

Knappast.

Dråp kan det kanske bli för gärningsmannen. Men inte mord. Det kommer inte att gå att bevisa uppsåt.

Så varför kallas han "mördare" i Aftonbladet?

Svar: Aftonbladet förstår att det inte var mord. Men "mord" säljer fler lösnummer än "dråp".

Fråga: Blir inte gärningsmannen ledsen över att bli kallad mördare?

Svar: Han tänker nog inte på det just nu. Hans liv är förstört. Han har dödat en människa.

Fråga: Kommer Aftonbladet att få betala skadestånd till gärningsmannen?

Svar: Om gärningsmannen ber om det kommer han att få pengar. Inte skadestånd. Aftonbladet gör upp i godo med de människor det använder som verktyg för för att sälja lösnummer.

Fråga: Mycket pengar?

Svar: Mindre än vad Aftonbladet tjänade på att sälja lösnumren.

Jag tillskriver Aftonbladet uppfattningar som jag bara misstänker att det har. Jag har inte frågat. Jag har inte tillgång till någon hemlig källa.

Jag kanske tillskriver Aftonbladet mer cynism än det faktiskt äger. I så fall: förlåt.

Sourceforge för bioteknik?

Open source för bioteknik?

Bioforge.net?

Namnet låter som biologernas svar på sourceforge.

Jag vet inget mer. Jag vill veta mer!

Rapport pratade med Vietnamhjälte

Bui Quang Than berättar i Rapport om hur han körde igenom grindarna till amerikanska ambassaden i Saigon.

Kudos till Rapport!

Jag är ändå inte nöjd.

Bui Quang Than är en statligt utvald dekorerad nationalhjälte. Jag saknar fortfarande en vanlig människas berättelse.

Det var inte bara svenska redaktioner som undvek att intervjua vietnamesiska veteraner när segern i Vietnamkriget firades nyligen. Jag har googlat utan att hitta något på engelska.

Det man kan hitta är vietnameser som slogs på kolonisatörernas sida.

Jag hittar inte ens gamla berättelser.

Trams!, däremot, har hittat en intervju med författaren och krigsveteranen Bao Ninh. Bao Ninh är på motsträvigt humör. Men hans "The Sorrow of War" ligger nu på min Bokusönskelista.

En central berättelse om Vietnamkriget som svenska redaktioner valt bort

30 år har gått sedan segern.

De som var med när det hände berättar sina historier. Amerikanska veteransoldater som levt sina liv i krigets skugga. Svenska aktivister som vaknade politiskt. Utrikeskorrespondenter som var i Saigon när det föll.

En röst saknas.

Jag söker i Eniros nyhetsarkiv.

Ingen har pratat med en vietnames.

Riktiga Grabbar kan göra en insats den 8 mars

Idag fick jag ett brev som uppmanade mig att bli spermadonator.

Det finns en doktor som påstår att killar inte vill donera till lesbiska mammor. Snart blir det lagligt, nämligen.

Så nu startar en kampanj att värva spermadonatorer som en protest mot doktorn.

Utmärkt idé! Jag vidarebefordrade genast brevet till ett dussin Grabbar -- riktiga Grabbar med stort G. "Sprid din säd och detta brev". Till: "de tunga pungarna i bekantskapskretsen"

Jag fick ett svar. Fredrik frågade om vi skulle gå tillsammans.

Och det är ju en vacker bild! En solidarisk snoppflock som marscherar glatt viftande till Sahlgrenska för att fullgöra sin plikt.

Vi får se om det blir några sådana marscher. Det är kanske försent att organisera någonting till den 8 mars?

Annars vore det väl en vettig uppgift för en riktig Grabb på kvinnodagen?

Laila är inte omniscient

Omnipotent, omniscient och omnipresent. Det vill säga allsmäktig, allvetande och överallt.

Så beskriver kristna Gud.

Och så beskriver media socialdemokraterna.

Gustav Holmberg slog huvudet på spiken när han strax efter Tsunamin beskrev reaktionerna efteråt som ett uttryck för ett statens teodiceproblem.

Teodiceproblemet handlar om omnipotens och guds godhet. Hur kan välfärdsstaten tillåta att ondska drabbar Sverige? Kan Göran Persson vara både allsmäktig och god?

Det är inte bara i allmakten som staten förutsätts vara gudalik.

Välfärdsstaten ska vara allestädes närvarande. Phuket är en del av Sverige. Regeringen kan inte fortsätta att titta på en teaterföreställning utan måste lägga allting åt sidan. Regeringen ska personligen resa till katastrofområdet. I kristna termer är detta ett uttryck på förväntningar om omnipresence.

Nu kräver media även omniscience. Välfärdsstaten är allvetande. Hur kan då Laila Freivalds inte känna till Phuket?

Medias reaktion är neurotisk. Vi är ett sekulariserat land. Religionens funktion att trösta och förklara är borta. Den dödades av vetenskapen och ersattes av modernismen och en tro på välfärdsstaten. Som i sin tur dödades av nyliberalismen.

Gud tycks spårlöst borta. Ingen har mig veterligen skyllt katastrofen på henne. Däremot finns den gemensamma berättelsen om välfärdsstaten kvar under ytan.

Det är en oartikulerad religion som praktiseras. Den brottas med ett definitionsproblem. Och är inte ens medveten om det. Det handlar om gränserna för människans makt. Vad vi kan göra någonting åt. Och vad vi måste acceptera.

Till ytan flyter istället sublimeringar. Rationaliserade som krav på effektivitet eller som kritik mot en distans mellan politiker och "vanliga" människor.

Och symbolhandlingar blir viktiga. Politiker får inte delegera dem till sina departement, utan måste utföra ritualerna personligen.

Och vi hemfaller vi åt oreflekterade former av religionsutövning. Som syndabockstänkande. Människor ska offras för att blidka gudarna så Phuket inte kan hända igen.

Tröst är vad vi egentligen behöver.

Och det är det enda vi kan få. Inget kommer att kunna väcka de döda svenskarna till liv. Vem vi än offrar.

Det är den hemska sanningen. Acceptera den. Och behandla sedan våra folkvalda som människor och inte som gudar.

Bubblare till "Vita" Huset?

Patrick Deval funderar på att ställa upp i guvernörsvalet i Massachusetts nästa år.

Han satt i Clintons administration. Han chefade över medborgarrättsfrågor på justitiedepartementet 94-97. De senaste fyra åren har han varit chefsjurist på Coca-Cola.

Han sade upp sig när Coca-Cola backade om löften att följa upp mord på fackligt aktiva i Colombia. Då hamnade han också på min Google Alerts-bevakningslista.

Patrick Deval är 48 år idag. Afroamerikan. Hur gammal är en genomsnittlig euroamerikansk president? Räkna på fingrarna åren i en politisk karriär som ändar i Vita Huset.

Apple eater

Jag har hunnit lyssna ett par varv på på Oteps skiva från 2004, House of Sectrets. Otep snyftar och vrålar i sorg, skräck, vrede och hat. Övergiven, förrådd, skändad.

Backa tillbaka till ett guldkorn från förra skivan!

Vad får man om man ger dödsmetallens konfrontativa uttryck ett feministiskt innehåll? Man får ett nytt millenniums SCUM-manifest: Never again. No compassion. Kill your masters.-- Menocide, Sevas Tra (2002), Otep

EP:n från 2001 heter Jihad, och hon vet vad ordet betyder.

Anti-Bush. Feminist. Kvinna. Hård.

Människan och hennes salar

Om apor gjorde tv, om chimpanser gjorde natur-TV.

Då skulle chimpansernas egen Sverre Sjölander och Birgitta Tullberg berätta att deras och tittarnas chimpans-DNA till 99 procent var gemensam med DNA från människa.

Och att man kan lära sig viktiga saker om sin natur genom att studera människors beteenden i balsalar, skolmatsalar, rättssalar, konstsalar och andra salar där människor flockas.

En dårfinke och hans bane

Slashdot diskuterar trygghetssystem. När jag läser debatten har den två inlägg på betyg fem. En dårfinke och hans bane:

christopherfinke (608750): What's wrong with just letting people save money on their own for their retirement?

gowen (141411): There's nothing wrong with it that can't be cured by allowing destitute senior citizens to starve to death on the streets.

Krossa glas och fantisera är inte terrorism

Fyra ungdomar som krossat fönster på skolor har åtalats. För terroristbrott.

De har fantiserat om en nazistisk revolution. De har dokumenterat sina fantasier i ett manifest. Glaskrossningen var steg ett. Den skulle pågå i fem år.

Det är orimligt att döma ungdomarna för terrorism. Vi har inget aning om vad dessa ungdomar skulle tagit sig för om fem år. Det hinner flyta mycket vatten under bron på den tiden.

Det är ett mycket starkt antagande att deras kampanda skulle ha brunnit lika stark då.

Döm nazisterna för glaskrossning! Inte för terrorism! Det är inte olagligt att fantisera.

Terroristlagen kom till efter 9/11. Det har gått tre år. Det är dags att lugna ner sig.