EU-patent på programvara kunde ha kuppats ett steg närmare verklighet i julhelgen. Polen satte stopp för det.
Man kan underteckna ett tackkort.
God jul Polen! Och hjärtligt välkommen till EU!
Programpatent ökar stora företags makt och bromsar teknisk utveckling.
2004-12-24
2004-12-04
Urbans falska dotter
Abdul ringer från T-banespärren och läser högt ur en bok. Den handlar om ett hedersmord i Jordanien.
Han har stött på ordet "urbana" i texten. Jag hade använt ordet "urbanisering" när vi träffades senast. Då visste han inte vad det betydde. Han är fortfarande osäker och vill stämma av med mig.
(http://www.bartleby.com/62/91/U1649100.html)
Och så är det en ursäkt för att ringa upp och prata.
Så läser han högt. Stycket handlar om skillnader i traditioner mellan den jordanska urbana befolkningen och landsbygdens fårfällstältboende nomader.
Nomaderna "tvekar inte att offra sina döttrar" för att upprätthålla sina hemliga traditioner.
Förlåt? Varningsklockan ringer. Vad är det för formulering -- "tvekar inte att offra"?
Klart att döttrarna är offer, inget snack om det. Men formuleringen säger ju mer. Den tillskriver hedersmördarna en strategi som det är fördomsfullt att anta att de har. Den här boken kan ju inte främja en förståelse. Den här boken kan ju inte påskynda en lösning. Inte att döma av det citatet i alla fall.
Det är klart att texten kan vara skrivet i affekt. Det måste man också kunna förstå. Om författaren är en nära drabbad.
Men det känns ändå tråkigt. Det är ett viktigt ämne. Det borde behandlas av någon som kan ta ett steg tillbaka. Och förstå och förklara i stället för att konfrontera.
Jag googlar på boken.
De onda aningarna besannas. Boken är en förfalskning. Det rör sig om Förlorad heder av Norma Khouri. Svenska utgivaren har dragit in upplagan.
Norma Khouri har hittat på att hennes väninna blev hedersmördad i Jordanien. Hon bodde inte ens där när det påstås ha hänt. En jordansk journalist avslöjade falsariet när hon inte kände igen bilden av sitt land och därför kollade upp detaljerna.
(http://www.zmag.org/content/showarticle.cfm?SectionID=22&ItemID=6129)
(http://en.wikipedia.org/wiki/Norma_Khouri)
Det är orientalistisk propaganda som drabbat Jordanien. Skriven mellan 9/11 och Irakinvasionen. Beslöjade muslimska kvinnor ska räddas från onda araber.
(http://en.wikipedia.org/wiki/Orientalism)
"Släng bort den!" säger jag till Abdul. Men han ska läsa kritiskt istället.
Han har stött på ordet "urbana" i texten. Jag hade använt ordet "urbanisering" när vi träffades senast. Då visste han inte vad det betydde. Han är fortfarande osäker och vill stämma av med mig.
(http://www.bartleby.com/62/91/U1649100.html)
Och så är det en ursäkt för att ringa upp och prata.
Så läser han högt. Stycket handlar om skillnader i traditioner mellan den jordanska urbana befolkningen och landsbygdens fårfällstältboende nomader.
Nomaderna "tvekar inte att offra sina döttrar" för att upprätthålla sina hemliga traditioner.
Förlåt? Varningsklockan ringer. Vad är det för formulering -- "tvekar inte att offra"?
Klart att döttrarna är offer, inget snack om det. Men formuleringen säger ju mer. Den tillskriver hedersmördarna en strategi som det är fördomsfullt att anta att de har. Den här boken kan ju inte främja en förståelse. Den här boken kan ju inte påskynda en lösning. Inte att döma av det citatet i alla fall.
Det är klart att texten kan vara skrivet i affekt. Det måste man också kunna förstå. Om författaren är en nära drabbad.
Men det känns ändå tråkigt. Det är ett viktigt ämne. Det borde behandlas av någon som kan ta ett steg tillbaka. Och förstå och förklara i stället för att konfrontera.
Jag googlar på boken.
De onda aningarna besannas. Boken är en förfalskning. Det rör sig om Förlorad heder av Norma Khouri. Svenska utgivaren har dragit in upplagan.
Norma Khouri har hittat på att hennes väninna blev hedersmördad i Jordanien. Hon bodde inte ens där när det påstås ha hänt. En jordansk journalist avslöjade falsariet när hon inte kände igen bilden av sitt land och därför kollade upp detaljerna.
(http://www.zmag.org/content/showarticle.cfm?SectionID=22&ItemID=6129)
(http://en.wikipedia.org/wiki/Norma_Khouri)
Det är orientalistisk propaganda som drabbat Jordanien. Skriven mellan 9/11 och Irakinvasionen. Beslöjade muslimska kvinnor ska räddas från onda araber.
(http://en.wikipedia.org/wiki/Orientalism)
"Släng bort den!" säger jag till Abdul. Men han ska läsa kritiskt istället.
2004-12-03
Det behövs ett ord för att klia varandra på ryggen
Det finns ingen rak svensk översättning av det engelska ordet cronyism.
Svågerpolitik ligger nära. Men cronyism är inte grundad på släktskap utan på vänskap. Från skoltiden, från lumpen, från tidigare jobb.
Favorisering av bekanta, alltså. Det är cronyism.
==> http://www.bartleby.com/61/83/C0758300.html
Det är så man får jobb, exempelvis. Man känner någon som vet vad man kan och tror på ens goda vilja och som vill vara bussig mot en för då är man bussig själv nästa gång.
Privatskolornas och handelshögskolans kontaktnät är klassisk kronyism.
Informellla nätverk -- det räknas ju som någonting bra. Det ska man vara en del av. Man ska ha "kontakter". Nätverkets grenar bär frukt (kronyter?)
För den systematiske kronyisten finns sajten www.linkedin.com. Här har kronyismen hårdvarustöd i en relationsdatabas av rekommendationer.
Jag blev just medlem i Linkedin. Ett lunchsamtal om kronyism länkade in mig.
Kronyism, utmärkt ord, det behövs. Känner läsaren hur ordet tar mening nu? Riktigt hör ni ryggdunkningarna?
Det beror på att reifieringen har satt in.
Refiering är något som äger rum när man sätter ord på ett fenomen. Fenomenet blir mer verkligt. Det öppnas ett nytt arkiv i hjärnan och så börjar fenomen som tidigare sorterats in i andra arkiv kopieras till det nya arkivet.
Framför allt hittar gamla diffusa fenomen ett rum. Odöpta har de svävat omkring i korridorerna mellan arkiven. Nu finns plötsligt ett arkiv som passar deras kodmönster.
Jag deklarerar härmed kronyism som ett svenskt ord! Nu kan vi sortera in fenomen i det.
Varför blev hon landshövding och han ambassadör? Kronyism!
Varför vill min gamla klasskompis plötsligt ge mig sitt gamla jobb när han själv avancerar till chef? Kronyism!
Behaglig kronyism för mig. Och säkert klarar jag jobbet. Likväl kronyism.
Metaforen "inavel" kan man alltid koppla till kronyism. Det betyder inte samma sak. Men det fungerar i en omskrivning. Till exempel. "Styrelsevärlden lider av svårartat kronyism -- ett nätverk av gubbar som rekryterar varandra".
Det skulle man kunna skriva om till "Styrelsevärlden degenereras av inavel".
Den närmaste översättningen av cronyism är kanske vänskapskorruption. Men det är ett starkare begrepp. Kronyism är inte nödvändigtvis korruption. Korruption är olagligt. Det är inte kronyism. Utom ibland.
Jag har under de senaste åren läst samtliga platsannonser hos arbetsförmedlingen inom området Media. Det har varit tunt.
Förklaringen är delvis kronyistisk. Medierna annonserar hellre i branschtidningarna Journalisten och Dagens Media (de finns att låna på närmsta bibliotek).
Är det kronyism? Jajamensan!
Det finns en rationell anledning till smusslandet. Det ger en första filtrering. Platschefen slipper många okvalificerade sökande.
Men det bryter till och med mot lagen. Det finns en antikronyistisk lag som säger att lediga jobb ska anmälas till arbetsförmedlingen (SFS 1976:157).
Några av dessa kriminella mediers ickeanmälande har polisanmälts. Det gav några "förlåt" men bovarna gjorde inte bättring.
Vissa medier annonserar ofta inte ens i branschtidningarna. Då och då dyker det upp både nya radio- och teveprogram i etern. Var kommer de ifrån? Hur får de folk? Var annonserar SVT och SR?
Jo, i sina interntidningar. Bonniers gör likadant. Korrumperade av kronyism. Jag hör ryggar dunkas.
Svågerpolitik ligger nära. Men cronyism är inte grundad på släktskap utan på vänskap. Från skoltiden, från lumpen, från tidigare jobb.
Favorisering av bekanta, alltså. Det är cronyism.
==> http://www.bartleby.com/61/83/C0758300.html
Det är så man får jobb, exempelvis. Man känner någon som vet vad man kan och tror på ens goda vilja och som vill vara bussig mot en för då är man bussig själv nästa gång.
Privatskolornas och handelshögskolans kontaktnät är klassisk kronyism.
Informellla nätverk -- det räknas ju som någonting bra. Det ska man vara en del av. Man ska ha "kontakter". Nätverkets grenar bär frukt (kronyter?)
För den systematiske kronyisten finns sajten www.linkedin.com. Här har kronyismen hårdvarustöd i en relationsdatabas av rekommendationer.
Jag blev just medlem i Linkedin. Ett lunchsamtal om kronyism länkade in mig.
Kronyism, utmärkt ord, det behövs. Känner läsaren hur ordet tar mening nu? Riktigt hör ni ryggdunkningarna?
Det beror på att reifieringen har satt in.
Refiering är något som äger rum när man sätter ord på ett fenomen. Fenomenet blir mer verkligt. Det öppnas ett nytt arkiv i hjärnan och så börjar fenomen som tidigare sorterats in i andra arkiv kopieras till det nya arkivet.
Framför allt hittar gamla diffusa fenomen ett rum. Odöpta har de svävat omkring i korridorerna mellan arkiven. Nu finns plötsligt ett arkiv som passar deras kodmönster.
Jag deklarerar härmed kronyism som ett svenskt ord! Nu kan vi sortera in fenomen i det.
Varför blev hon landshövding och han ambassadör? Kronyism!
Varför vill min gamla klasskompis plötsligt ge mig sitt gamla jobb när han själv avancerar till chef? Kronyism!
Behaglig kronyism för mig. Och säkert klarar jag jobbet. Likväl kronyism.
Metaforen "inavel" kan man alltid koppla till kronyism. Det betyder inte samma sak. Men det fungerar i en omskrivning. Till exempel. "Styrelsevärlden lider av svårartat kronyism -- ett nätverk av gubbar som rekryterar varandra".
Det skulle man kunna skriva om till "Styrelsevärlden degenereras av inavel".
Den närmaste översättningen av cronyism är kanske vänskapskorruption. Men det är ett starkare begrepp. Kronyism är inte nödvändigtvis korruption. Korruption är olagligt. Det är inte kronyism. Utom ibland.
Jag har under de senaste åren läst samtliga platsannonser hos arbetsförmedlingen inom området Media. Det har varit tunt.
Förklaringen är delvis kronyistisk. Medierna annonserar hellre i branschtidningarna Journalisten och Dagens Media (de finns att låna på närmsta bibliotek).
Är det kronyism? Jajamensan!
Det finns en rationell anledning till smusslandet. Det ger en första filtrering. Platschefen slipper många okvalificerade sökande.
Men det bryter till och med mot lagen. Det finns en antikronyistisk lag som säger att lediga jobb ska anmälas till arbetsförmedlingen (SFS 1976:157).
Några av dessa kriminella mediers ickeanmälande har polisanmälts. Det gav några "förlåt" men bovarna gjorde inte bättring.
Vissa medier annonserar ofta inte ens i branschtidningarna. Då och då dyker det upp både nya radio- och teveprogram i etern. Var kommer de ifrån? Hur får de folk? Var annonserar SVT och SR?
Jo, i sina interntidningar. Bonniers gör likadant. Korrumperade av kronyism. Jag hör ryggar dunkas.
2004-07-10
Imperiet är dött, leve imperiet
- May this new century be yours, son. As the old one was mine.
Så lyder Allan Quatermains sista ord i filmen The League of extraordinary gentlemen.
Allan Quatermain är en döende brittisk pojkboksäventyrare. Han överlämnar det nya seklet till den amerikanske agenten Tom Sawyer.
Vid begravningen i nästa scen står Tom Sawyer vid Allan Quatermains kors med händerna vilande på geväret över axlarna, som korsfäst.
Filmen utspelar sig 1899. Scenen är medvetet symbolisk. Pax Britannica är döende och lämnar över till nästa imperium. USA övertar den vite mannens börda.
Så lyder Allan Quatermains sista ord i filmen The League of extraordinary gentlemen.
Allan Quatermain är en döende brittisk pojkboksäventyrare. Han överlämnar det nya seklet till den amerikanske agenten Tom Sawyer.
Vid begravningen i nästa scen står Tom Sawyer vid Allan Quatermains kors med händerna vilande på geväret över axlarna, som korsfäst.
Filmen utspelar sig 1899. Scenen är medvetet symbolisk. Pax Britannica är döende och lämnar över till nästa imperium. USA övertar den vite mannens börda.
Svenska MP3-spelaren får underkänt
Jens Of Swedens MP130 har strålande ljudkvalitet. Men den har också diskvalificerande nackdelar: spelaren är svårmanövrerad och skärmen går inte att läsa i dagsljus.
Jag har haft nöjet att under två veckor få prova den svenska flash-mp3-spelaren MP130 från Jens Of Sweden (JOS). Betyget blir tyvärr underkänt. Det finns två fel på spelaren som oberoende av varandra räcker för att underkänna den:
o det går inte att läsa displayen i dagsljus
o det är för svårt att manövrera spelarens funktioner.
En annan allvarlig brist är att frekvensutjämnaren förstör ljudet. Ljudet är annars kristallklart. Jag har aldrig hört bättre ljudåtergivning i något sammanhang.
Jag har legat vaken i sängen i natten när staden är tyst och lyssnat i timtal, fascinerad. Jag upptäcker nya detaljer i musik jag lyssnat på i åratal.
Ljudet är dessutom brusfritt. Lyssna till exempel på Ane Bruns skiva Spending time with Morgan. Vill man höra brus är enda sättet att dra upp volymkontrollen till nivåer där andra partier av låten gör ont i öronen.
Spelaren stöder ljudformatet Ogg. Det är en trevlig nyhet. Ogg är en nagel i ögat på Apple, Microsoft, Real, Fraunhofer, Thomson, Coding och andra företag som försöker skapa monopol på ljudformat.
Till skillnad från MP3, AAC, WMA, et cetera, är Ogg fri från patent, instängningar och avgifter, och kommer så att förbli.
Att Ogg nu slår igenom är en välsignelse. Dels sänker det priset på elektroniken. Och framför allt minskar det mediaföretagens möjligheter att sabotera teknikutvecklingen genom att låsa in kunder i egna ljudformat som bara kan spelas upp på viss elektronik.
Dessutom har Ogg högre ljudkvalitet än både WMA och MP3. Kvaliteten ligger på samma nivå som AAC.
Störande muller från utjämnaren: Alla varianter av EQ-inställningar som jag provar introducerar ett dämpat muller. Det spelar ingen roll vilka bithastigheter jag använder eller om jag använder MP3 eller Ogg.
När jag idiotkodar till 350 kbit/s Ogg tycks bullret tystna. Men det beror på MP130 helt enkelt ignorerar frekvensutjämningen, av okänd anledning.
Dåligt basljud: Det är dåligt tryck i basen. Jag har vant mig vid ett bra tryck i min bärbara MP3-CD-spelare.
Kanske är detta ett val som MP130 gjort för att spara energi? Spelaren levererar enligt JOS 13+13 mW.
Användargränssnittet suger: MP130 har många funktioner. Den är MP3-spelare, radio och fickminne i ett, med många inställningsmöjligheter.
Reglagen på denna lilla cigarettändare räcker inte till på långa vägar. Alltså göms många funktioner i samma reglage. Att relagen är få skapar en illusion av enkelhet, men under ytan är spelaren svår att manövrera.
Det drabbar tyvärr även de grundläggande funktionerna, som att byta låt.
Man byter via en liten styrpinne som dessutom används som volymreglage och för att göra inställningar. Styrpinnen använder två olika metoder för att bläddra mellan låtarna, att navigera i en mapphierarki eller att gå till "nästa" eller "föregående" låt.
Att avgöra var i denna röra man befinner sig utan att titta på spelaren är helt enkelt inte möjligt.
Till råga på allt byter spelaren på kort tid till strömsparläge. Då krävs plötsligt en extra knapptryckning följd av en paus för att väcka spelaren till liv.
Snabbspolningen är både för snabb och för långsam. För snabb för den som vill backa en kort sträcka. För långsam för den som vill spola sig fram till mitten av en lång låt.
Volymkontrollen är för snabb. Den enda metod som fungerar är att trycka upprepade gånger på kontrollen. För om man håller den nedtryckt svischar ljudet snabbt upp till maxläget.
Det är inte bara JOS som använder volymknappar. Varför har ljudelektroniken av idag övergett ratten som volymkontroll? Den är ett mycket bättre reglage än en plus- och minusknapp.
Dålig skärm: Det är spännande att Jens Of Sweden valt en ny sorts skärm, en organisk lysdiod, Oled. Men kanske är det bara spännande och inget mer?
Problemet är att skärmen syns inte i dagsljus. Det hjälper inte att skugga med händerna.
Du kan inte se felet i butiken. Men gå ut och lägg spelaren i gräsmattan, som i reklamen, så ser du att du inget ser.
Kanske är skärmen felkonstruerad? Ett sätt att öka läsbarheten hade varit att använda polariserat glas över skärmen. Det finns som tillval hos skärmens tillverkare. Det tar bort ljus som annars skulle reflekterats in.
Kanske är Oled helt enkelt en typ av skärm som inte passar för flashspelare som drivs av liten 520mAh-cell? Om man höjer effekten på skärmen så mycket att den går att läsa så kanske batteritiden blir för kort?
Tankningen fungerar ok: Spelaren har tyvärr bara USB 1.1, inte USB 2.0, vilket betyder att det tar minuter snarare än sekunder att tanka spelaren full.
Jag använder Mac och OSX. Vissa filer som är "osynliga" i OSX visas tyvärr upp i skärmen på MP130. Jag löste problemet genom att skriva ett program som rensade bort de osynliga filerna. JOS skulle kunna lösa problemet i nästa uppgradering av programvaran.
Jan Tångring
p.s.
Jens Of Sweden skänker bort recensionsexemplaren av MP130. Jag har tipsat branschtidningen Journalisten att kolla upp vilka journalister som tagit denna muta och vilka som tackat nej.
p.p.s
Jag har läst ett halvdussin recensioner av MP130 i svenska konsumentelektroniktidningar. Ingen nämner att equalizern mullrar. Ingen nämner att skärmen inte går att läsa i dagsljus - en nämner att den inte går att läsa i "solljus".
Vart vänder man sig egentligen om man vill ha bra recensioner av konsumentelektronik? Kiosktidningarna tycks ha låga ambitioner.
Tidningen Råd och Rön är bra, men den är ju på tok för liten för att hinna täcka in allt?
Jag har haft nöjet att under två veckor få prova den svenska flash-mp3-spelaren MP130 från Jens Of Sweden (JOS). Betyget blir tyvärr underkänt. Det finns två fel på spelaren som oberoende av varandra räcker för att underkänna den:
o det går inte att läsa displayen i dagsljus
o det är för svårt att manövrera spelarens funktioner.
En annan allvarlig brist är att frekvensutjämnaren förstör ljudet. Ljudet är annars kristallklart. Jag har aldrig hört bättre ljudåtergivning i något sammanhang.
Jag har legat vaken i sängen i natten när staden är tyst och lyssnat i timtal, fascinerad. Jag upptäcker nya detaljer i musik jag lyssnat på i åratal.
Ljudet är dessutom brusfritt. Lyssna till exempel på Ane Bruns skiva Spending time with Morgan. Vill man höra brus är enda sättet att dra upp volymkontrollen till nivåer där andra partier av låten gör ont i öronen.
Spelaren stöder ljudformatet Ogg. Det är en trevlig nyhet. Ogg är en nagel i ögat på Apple, Microsoft, Real, Fraunhofer, Thomson, Coding och andra företag som försöker skapa monopol på ljudformat.
Till skillnad från MP3, AAC, WMA, et cetera, är Ogg fri från patent, instängningar och avgifter, och kommer så att förbli.
Att Ogg nu slår igenom är en välsignelse. Dels sänker det priset på elektroniken. Och framför allt minskar det mediaföretagens möjligheter att sabotera teknikutvecklingen genom att låsa in kunder i egna ljudformat som bara kan spelas upp på viss elektronik.
Dessutom har Ogg högre ljudkvalitet än både WMA och MP3. Kvaliteten ligger på samma nivå som AAC.
Störande muller från utjämnaren: Alla varianter av EQ-inställningar som jag provar introducerar ett dämpat muller. Det spelar ingen roll vilka bithastigheter jag använder eller om jag använder MP3 eller Ogg.
När jag idiotkodar till 350 kbit/s Ogg tycks bullret tystna. Men det beror på MP130 helt enkelt ignorerar frekvensutjämningen, av okänd anledning.
Dåligt basljud: Det är dåligt tryck i basen. Jag har vant mig vid ett bra tryck i min bärbara MP3-CD-spelare.
Kanske är detta ett val som MP130 gjort för att spara energi? Spelaren levererar enligt JOS 13+13 mW.
Användargränssnittet suger: MP130 har många funktioner. Den är MP3-spelare, radio och fickminne i ett, med många inställningsmöjligheter.
Reglagen på denna lilla cigarettändare räcker inte till på långa vägar. Alltså göms många funktioner i samma reglage. Att relagen är få skapar en illusion av enkelhet, men under ytan är spelaren svår att manövrera.
Det drabbar tyvärr även de grundläggande funktionerna, som att byta låt.
Man byter via en liten styrpinne som dessutom används som volymreglage och för att göra inställningar. Styrpinnen använder två olika metoder för att bläddra mellan låtarna, att navigera i en mapphierarki eller att gå till "nästa" eller "föregående" låt.
Att avgöra var i denna röra man befinner sig utan att titta på spelaren är helt enkelt inte möjligt.
Till råga på allt byter spelaren på kort tid till strömsparläge. Då krävs plötsligt en extra knapptryckning följd av en paus för att väcka spelaren till liv.
Snabbspolningen är både för snabb och för långsam. För snabb för den som vill backa en kort sträcka. För långsam för den som vill spola sig fram till mitten av en lång låt.
Volymkontrollen är för snabb. Den enda metod som fungerar är att trycka upprepade gånger på kontrollen. För om man håller den nedtryckt svischar ljudet snabbt upp till maxläget.
Det är inte bara JOS som använder volymknappar. Varför har ljudelektroniken av idag övergett ratten som volymkontroll? Den är ett mycket bättre reglage än en plus- och minusknapp.
Dålig skärm: Det är spännande att Jens Of Sweden valt en ny sorts skärm, en organisk lysdiod, Oled. Men kanske är det bara spännande och inget mer?
Problemet är att skärmen syns inte i dagsljus. Det hjälper inte att skugga med händerna.
Du kan inte se felet i butiken. Men gå ut och lägg spelaren i gräsmattan, som i reklamen, så ser du att du inget ser.
Kanske är skärmen felkonstruerad? Ett sätt att öka läsbarheten hade varit att använda polariserat glas över skärmen. Det finns som tillval hos skärmens tillverkare. Det tar bort ljus som annars skulle reflekterats in.
Kanske är Oled helt enkelt en typ av skärm som inte passar för flashspelare som drivs av liten 520mAh-cell? Om man höjer effekten på skärmen så mycket att den går att läsa så kanske batteritiden blir för kort?
Tankningen fungerar ok: Spelaren har tyvärr bara USB 1.1, inte USB 2.0, vilket betyder att det tar minuter snarare än sekunder att tanka spelaren full.
Jag använder Mac och OSX. Vissa filer som är "osynliga" i OSX visas tyvärr upp i skärmen på MP130. Jag löste problemet genom att skriva ett program som rensade bort de osynliga filerna. JOS skulle kunna lösa problemet i nästa uppgradering av programvaran.
Jan Tångring
p.s.
Jens Of Sweden skänker bort recensionsexemplaren av MP130. Jag har tipsat branschtidningen Journalisten att kolla upp vilka journalister som tagit denna muta och vilka som tackat nej.
p.p.s
Jag har läst ett halvdussin recensioner av MP130 i svenska konsumentelektroniktidningar. Ingen nämner att equalizern mullrar. Ingen nämner att skärmen inte går att läsa i dagsljus - en nämner att den inte går att läsa i "solljus".
Vart vänder man sig egentligen om man vill ha bra recensioner av konsumentelektronik? Kiosktidningarna tycks ha låga ambitioner.
Tidningen Råd och Rön är bra, men den är ju på tok för liten för att hinna täcka in allt?
Coca-cola är Lunars vän i döden
Mina vänner är inte dina vänner
En av Lunarstorms reklamplatser är en banner högst upp på inloggningssidan där företaget presenterar sina "goda vänner". Coca-cola är en av Lunarstorms goda vänner.
Coca-cola lovade i höstas att undersöka mord på fackligt aktiva i Coca-colafabriker i Colombia. I våras backade företaget från löftet och den juridiske rådgivaren Deval Patrick - som uttalade löftet - sade upp sig.
Killercoke
Wikipedia om Coca-cola och fackföreningar
Lunarstorm är en reklamkanal till barn. Besökarna ger sina personuppgifter så reklamen kan utformas effektivt. Lockbetet är en mötesplats där man kommunicerar med varandras "krypin".
En av Lunarstorms reklamplatser är en banner högst upp på inloggningssidan där företaget presenterar sina "goda vänner". Coca-cola är en av Lunarstorms goda vänner.
Coca-cola lovade i höstas att undersöka mord på fackligt aktiva i Coca-colafabriker i Colombia. I våras backade företaget från löftet och den juridiske rådgivaren Deval Patrick - som uttalade löftet - sade upp sig.
Killercoke
Wikipedia om Coca-cola och fackföreningar
Lunarstorm är en reklamkanal till barn. Besökarna ger sina personuppgifter så reklamen kan utformas effektivt. Lockbetet är en mötesplats där man kommunicerar med varandras "krypin".
2004-04-01
Hård kritik mot Expressens mordserie
Expressens nya artikelserie om mördare som slipper straff drar till sig kritik från politiker, filosofer och biskopar.
?Mörda och slipp straff? ropar Expressens löpsedel. Artiklarna tar upp rättsfall från samtiden och visar hur förövarna kommit undan straff.
? Man kan säga att det vi gör är att vi jämnar ut spelplanen så att Svensson har samma chans inför lagen som de resursstarka som redan idag har stora chanser att komma undan med mord, säger tidningens chefredaktör Otto Sjöberg.
PREDIKAREN: Är ni inte rädda att höja brottsligheten, att folk ska läsa texten och inspireras att bli mördare?
? Det ingår inte i journalistens uppdrag att reflektera över konsekvenserna av en publicering, säger Otto Sjöberg.
? Nej det stämmer, rapportering ska vara konsekvensneutral. Expressens publicering är ett bra och klargörande exempel på den principen, säger Erik Fichtelius tidigare gästprofessor på Journalisthögskolan i Stockholm.
Pressombudsmannen Olle Stenholm reagerar främst mot att Expressens artikelserie utgår från konkreta rättsfall.
? Det är mycket uppslitande för de anhöriga, det är hänsynslöst, säger Olle Stenholm som beslutat sig för att själv ta upp artikelserien till granskning.
Artikelserien uppmanar inte till mord, vilket enligt Olle Stenholm hade varit ett klart tryckfrihetsbrott.
? Även om artiklarna tar avstånd från mord tycker jag att den här typen av detaljerade beskrivningar hamnar i en gråzon till att bryta mot tryckfrihetsförordningen, säger Olle Stenholm.
? Expressen står på läsarens sida, säger Otto Sjöberg.
? Det här inget annorlunda mot att lära Svensson göra skatteavdrag. Professionella kriminella känner redan till de här metoderna.
Det första avsnittet av artikelserien tar upp fallet med en statsministermördare. Expressen pekar inte ut någon skyldig men beskriver hur ett hypotetiskt mord skulle gått till.
? Det är uppenbart vem som avses. Den här mannen är dömd men frikänd och oskyldig i rättslig mening. Han borde kunna stämma tidningen för förtal, kommenterar Olle Stenholm.
Senare artiklar kommer enligt vad förhandsreklamen antyder att ta upp polisskotten i Göteborg och olika metoder att få ett mord att se som en "naturlig död".
Jan Guillou är kritisk.
? Man kan undra varifrån tidningen fått sina uppgifter om hur man effektivt bringar människor av daga, Agatha Christie? De metoder Expressen beskriver leder inte garanterat till döden för offret. Vad gör Expressen om offret överlever och förövaren känner sig lurad och stämmer tidningen?
? Beskrivningarna är alltför oprecisa för att kunna användas praktiskt. Läs mina böcker istället, säger Jan Guillou.
Överåklagare Christer van der Kwast gör en snabbutredning som ska svara på frågan om polisens utredningsmetoder behöver uppdateras med anledning av Expressens artikelserie.
PREDIKAREN: Är ni rädda att vanligt folk på gatan ska börja maskera mord till oskyldiga dödsfall?
? Om vi upptäcker att någon dött på ett sätt som kan stämma överens med någon av de metoder Expressen beskriver kommer vi definitivt att titta extra på det, säger Christer van der Kwast.
Expressens artikelserie handlar inte bara om teknik för att döda andra människor, utan också om hur förövare genom att skylla på varandra kan slippa dömas.
? Vi kommer att börja använda tortyr för att komma tillrätta med den typen av fall, säger överåklagare Christer van der Kwast.
PREDIKAREN: Får svensk polis använda tortyr?
? Jag skojade bara, ändrar sig Christer van der Kwast.
Andra metoder Expressen tipsar läsaren om är mutor och även vänskapskorruption för den med vänner på rätt plats.
Expressen pekar på luckor i polisens utredningsteknik. Och på bristande resurser hos polismakten som får utredare att avsluta fall eller låta dem ligga outredda tills eventuella brott preskriberats.
? Man måste komma ihåg att det är mycket lång preskriptionstid på mord. Det är också ett högt prioriterat brott, särskilt om det inte är en uteliggare eller prostituerad som strukit med, säger Christer van der Kwast.
?Mörda och slipp straff? ropar Expressens löpsedel. Artiklarna tar upp rättsfall från samtiden och visar hur förövarna kommit undan straff.
? Man kan säga att det vi gör är att vi jämnar ut spelplanen så att Svensson har samma chans inför lagen som de resursstarka som redan idag har stora chanser att komma undan med mord, säger tidningens chefredaktör Otto Sjöberg.
PREDIKAREN: Är ni inte rädda att höja brottsligheten, att folk ska läsa texten och inspireras att bli mördare?
? Det ingår inte i journalistens uppdrag att reflektera över konsekvenserna av en publicering, säger Otto Sjöberg.
? Nej det stämmer, rapportering ska vara konsekvensneutral. Expressens publicering är ett bra och klargörande exempel på den principen, säger Erik Fichtelius tidigare gästprofessor på Journalisthögskolan i Stockholm.
Pressombudsmannen Olle Stenholm reagerar främst mot att Expressens artikelserie utgår från konkreta rättsfall.
? Det är mycket uppslitande för de anhöriga, det är hänsynslöst, säger Olle Stenholm som beslutat sig för att själv ta upp artikelserien till granskning.
Artikelserien uppmanar inte till mord, vilket enligt Olle Stenholm hade varit ett klart tryckfrihetsbrott.
? Även om artiklarna tar avstånd från mord tycker jag att den här typen av detaljerade beskrivningar hamnar i en gråzon till att bryta mot tryckfrihetsförordningen, säger Olle Stenholm.
? Expressen står på läsarens sida, säger Otto Sjöberg.
? Det här inget annorlunda mot att lära Svensson göra skatteavdrag. Professionella kriminella känner redan till de här metoderna.
Det första avsnittet av artikelserien tar upp fallet med en statsministermördare. Expressen pekar inte ut någon skyldig men beskriver hur ett hypotetiskt mord skulle gått till.
? Det är uppenbart vem som avses. Den här mannen är dömd men frikänd och oskyldig i rättslig mening. Han borde kunna stämma tidningen för förtal, kommenterar Olle Stenholm.
Senare artiklar kommer enligt vad förhandsreklamen antyder att ta upp polisskotten i Göteborg och olika metoder att få ett mord att se som en "naturlig död".
Jan Guillou är kritisk.
? Man kan undra varifrån tidningen fått sina uppgifter om hur man effektivt bringar människor av daga, Agatha Christie? De metoder Expressen beskriver leder inte garanterat till döden för offret. Vad gör Expressen om offret överlever och förövaren känner sig lurad och stämmer tidningen?
? Beskrivningarna är alltför oprecisa för att kunna användas praktiskt. Läs mina böcker istället, säger Jan Guillou.
Överåklagare Christer van der Kwast gör en snabbutredning som ska svara på frågan om polisens utredningsmetoder behöver uppdateras med anledning av Expressens artikelserie.
PREDIKAREN: Är ni rädda att vanligt folk på gatan ska börja maskera mord till oskyldiga dödsfall?
? Om vi upptäcker att någon dött på ett sätt som kan stämma överens med någon av de metoder Expressen beskriver kommer vi definitivt att titta extra på det, säger Christer van der Kwast.
Expressens artikelserie handlar inte bara om teknik för att döda andra människor, utan också om hur förövare genom att skylla på varandra kan slippa dömas.
? Vi kommer att börja använda tortyr för att komma tillrätta med den typen av fall, säger överåklagare Christer van der Kwast.
PREDIKAREN: Får svensk polis använda tortyr?
? Jag skojade bara, ändrar sig Christer van der Kwast.
Andra metoder Expressen tipsar läsaren om är mutor och även vänskapskorruption för den med vänner på rätt plats.
Expressen pekar på luckor i polisens utredningsteknik. Och på bristande resurser hos polismakten som får utredare att avsluta fall eller låta dem ligga outredda tills eventuella brott preskriberats.
? Man måste komma ihåg att det är mycket lång preskriptionstid på mord. Det är också ett högt prioriterat brott, särskilt om det inte är en uteliggare eller prostituerad som strukit med, säger Christer van der Kwast.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)