Laila är inte omniscient

Omnipotent, omniscient och omnipresent. Det vill säga allsmäktig, allvetande och överallt.

Så beskriver kristna Gud.

Och så beskriver media socialdemokraterna.

Gustav Holmberg slog huvudet på spiken när han strax efter Tsunamin beskrev reaktionerna efteråt som ett uttryck för ett statens teodiceproblem.

Teodiceproblemet handlar om omnipotens och guds godhet. Hur kan välfärdsstaten tillåta att ondska drabbar Sverige? Kan Göran Persson vara både allsmäktig och god?

Det är inte bara i allmakten som staten förutsätts vara gudalik.

Välfärdsstaten ska vara allestädes närvarande. Phuket är en del av Sverige. Regeringen kan inte fortsätta att titta på en teaterföreställning utan måste lägga allting åt sidan. Regeringen ska personligen resa till katastrofområdet. I kristna termer är detta ett uttryck på förväntningar om omnipresence.

Nu kräver media även omniscience. Välfärdsstaten är allvetande. Hur kan då Laila Freivalds inte känna till Phuket?

Medias reaktion är neurotisk. Vi är ett sekulariserat land. Religionens funktion att trösta och förklara är borta. Den dödades av vetenskapen och ersattes av modernismen och en tro på välfärdsstaten. Som i sin tur dödades av nyliberalismen.

Gud tycks spårlöst borta. Ingen har mig veterligen skyllt katastrofen på henne. Däremot finns den gemensamma berättelsen om välfärdsstaten kvar under ytan.

Det är en oartikulerad religion som praktiseras. Den brottas med ett definitionsproblem. Och är inte ens medveten om det. Det handlar om gränserna för människans makt. Vad vi kan göra någonting åt. Och vad vi måste acceptera.

Till ytan flyter istället sublimeringar. Rationaliserade som krav på effektivitet eller som kritik mot en distans mellan politiker och "vanliga" människor.

Och symbolhandlingar blir viktiga. Politiker får inte delegera dem till sina departement, utan måste utföra ritualerna personligen.

Och vi hemfaller vi åt oreflekterade former av religionsutövning. Som syndabockstänkande. Människor ska offras för att blidka gudarna så Phuket inte kan hända igen.

Tröst är vad vi egentligen behöver.

Och det är det enda vi kan få. Inget kommer att kunna väcka de döda svenskarna till liv. Vem vi än offrar.

Det är den hemska sanningen. Acceptera den. Och behandla sedan våra folkvalda som människor och inte som gudar.