M talar nu LA english

O lär sig tre språk. Hans syster M talar engelska med honom. Eller till honom, han talar ju inget själv.

Efter tre månader i USA-skola har M börjat korrigera vår engelska.

På "twenty" och "thirty" har L och jag ganska hårda t-ljud medan M säger "twenny" och "thirdy".

M berättar att en klasskamrat bett henne om något. Sade hon "ok"? undrar vi. Nej, det hade inte varit ett bra svar, det hade låtit tveksamt, tycker M, utan "yeah" sade hon.

Igår blev det konflikt kring uttalet av artikeln "an". Låter det mer som "än" eller "ön"? M och jag insisterade på våra uppfattningar. Och det var M som visade sig ha rätt när vi jämförde med Ibooks uttal. Att resultatet blivit ett annat om vi låtit Bartleby online vara facit, är en annan historia.

Grammatiskt spöar vi skiten ur M! När det gäller tempus, egennamn och interpunktering är hon ofta helt ute och cyklar. Ha!

Löneklyftor och vackra trädgårdar

Här har det regnat hela förmiddagen och M sitter i skolan med blöta skor. Det trodde jag inte om Kalifornien! Vi har regnkläder, men det fanns så lite på kartan att de skulle behövas att M och L gick till skolan utan dem.

Avloppen i villakvarteren där skolan ligger fungerar inte. De är väl bara byggda för att ta hand om den lilla avrinningen från konstbevattningen, som väl inte lär behövas idag. Så det här regnvädret innebär väl ett litet avbräck för mexikanerna som odlar villaamerikanernas trädgårdar. Nej tvärtom, förresten. De går säkert på månadskontrakt. Så de kanske kan ta ledigt idag?

Fatta förresten att varje dag står det en mexikan på den lilla gräsplätten – typ femton meter lång, fyra meter djup – utanför vårt fönster och vattnar. Det här är ett lägenhetshus utan dramatiska hyror. Hur kan vi ha råd med det? Svaret är gisningsvis att mexikanerna tar lite betalt.

Så en god effekt av ökade löneklyftor i Sverige är månne att trädgårdarna blir vackrare?

Man köper ett matbröd, tror man ...

... med smak av russin och kanel. Mums!

Det ser ut som ett formbröd. Men det visar sig vara en giagantisk kanelbulle i form av ett formbröd.

Fortfarande mums, förstås. Men nu med dåligt fettsockersamvete.

Härmed återöppnas Predikaren för snabba meddelande från min pappaledighet i Los Angeles.

Orsaken till att familjen hamnat här är att min sambo ska forska under ett år på UCLA.

Welcome to the real world

Tiina Rosenberg i intervju i Arbetaren gör en Morpheus på mediafeminister födda på 70-talet:

... just nu har man haft den här enorma konservativa vändningen, det är kärnfamilj och barnpassning för hela slanten. Vad de här tjejerna inte vet är att den första skilsmässan ligger precis runt knuten, den kommer mellan 35 och 40, den kommer som ett brev på posten och det finns nästan inga statistiska undantag. Det ska bli ett sant nöje att se hur de sedan använder sina spaltutrymmen. Om de här feministerna och skribenterna använder sina nyvunna insikter till någon slags återradikalisering.