Yttrandefriheten är en lång lista av yttrandeförbud

En dansk tidning som inte gillar araber har lyckats provocera dem genom att publicera hädiska bilder av Muhammed.

Många rycker till tidningens försvar med hänvisning till yttrandefriheten.

Men "yttrandefriheten" tillåter inte publicering av vad som helst. Det är ett missförstånd.

Hade det varit så, så hade våra lagar som reglerar yttrandefriheten bestått av en enda kort mening: "Man får skriva allt".

Så ser det inte ut. Tvärtom. Lagarna är långa förteckningar över saker som inte får yttras.

Man får inte förtala personer, hetsa mot folkgrupp eller avslöja var det växer fridlysta blommor. Bland mycket annat.

Däremot är det tillåtet att bränna flaggor och att bojkotta varor -- jag vill påpekade detta för de debattörer som upprört sig över dessa yttranden -- flaggbränning och bojkott -- för att sedan i nästa andetag försvara yttrandefriheten.

Anledningen till våra lagar tillåter Muhammedavbildningar är att vi är ett sekulariserat samhälle.

Tanken att förbjuda Muhammedavbildningar ligger inte långt ifrån förbud mot förtal och hets mot folkgrupp. Sådana förbud har vi. Och vi skulle mycket väl också kunna ha ett förbud mot publicering av bilder på Muhammed i Sverige.

Tror du inte det? Låter det som en stollig tanke, tycker du? Skulle det vara otänkbart i ett land med "yttrandefrihet" som Sverige?

Då ska jag berätta något som du garanterat inte visste: fram till 1971 fanns ett sådant förbud.

Jag repetererar: om Muhammedbilderna publicerats före 1971 i Sverige skulle ansvarig utgivare kunnat dömas för brott mot trosfrid -- en lagstiftning som uttryckligen syftade till att skydda religiösa från provokationer.

Och lagen hade mycket väl kunnat finnas kvar idag. Det var nämligen det som var utredarnas förslag 1970. Men utredarna kördes över av lagstiftarna.

Debatten om trosfridsbrottsparagrafen är fortfarande öppen. Den togs upp under Ecce homostriderna. Visserligen bara av kd:are. Och om du frågar mig vad jag tycker, så tycker jag inte att den ska återinföras.

Däremot tycker jag att Jyllandspostens barnsliga provokation var idiotisk.

Min poäng är att den arroganta attityd som finns hos vissa debattörer -- att det som det nu handlar om är att lära muslimer vad "yttrandefrihet" är för någonting, att den attityden har inte har ett dugg med en genomtänkt syn på yttrandefrihet att göra. Sverige var bara en hårsmån från att fortfarande ha ett sådant förbud.

Mitt förslag till vad vi ska göra nu är följande. Så många som möjligt reser sig upp och säger efter mig till närmsta muslim: "Jyllandspostens redaktion är en samling idioter. Jag skäms och ber om ursäkt å deras vägnar. Ska vi ta en fika?"