Imperiet är dött, leve imperiet

- May this new century be yours, son. As the old one was mine.

Så lyder Allan Quatermains sista ord i filmen The League of extraordinary gentlemen.

Allan Quatermain är en döende brittisk pojkboksäventyrare. Han överlämnar det nya seklet till den amerikanske agenten Tom Sawyer.

Vid begravningen i nästa scen står Tom Sawyer vid Allan Quatermains kors med händerna vilande på geväret över axlarna, som korsfäst.

Filmen utspelar sig 1899. Scenen är medvetet symbolisk. Pax Britannica är döende och lämnar över till nästa imperium. USA övertar den vite mannens börda.

Svenska MP3-spelaren får underkänt

Jens Of Swedens MP130 har strålande ljudkvalitet. Men den har också diskvalificerande nackdelar: spelaren är svårmanövrerad och skärmen går inte att läsa i dagsljus.

Jag har haft nöjet att under två veckor få prova den svenska flash-mp3-spelaren MP130 från Jens Of Sweden (JOS). Betyget blir tyvärr underkänt. Det finns två fel på spelaren som oberoende av varandra räcker för att underkänna den:

o det går inte att läsa displayen i dagsljus
o det är för svårt att manövrera spelarens funktioner.

En annan allvarlig brist är att frekvensutjämnaren förstör ljudet. Ljudet är annars kristallklart. Jag har aldrig hört bättre ljudåtergivning i något sammanhang.

Jag har legat vaken i sängen i natten när staden är tyst och lyssnat i timtal, fascinerad. Jag upptäcker nya detaljer i musik jag lyssnat på i åratal.

Ljudet är dessutom brusfritt. Lyssna till exempel på Ane Bruns skiva Spending time with Morgan. Vill man höra brus är enda sättet att dra upp volymkontrollen till nivåer där andra partier av låten gör ont i öronen.

Spelaren stöder ljudformatet Ogg. Det är en trevlig nyhet. Ogg är en nagel i ögat på Apple, Microsoft, Real, Fraunhofer, Thomson, Coding och andra företag som försöker skapa monopol på ljudformat.

Till skillnad från MP3, AAC, WMA, et cetera, är Ogg fri från patent, instängningar och avgifter, och kommer så att förbli.

Att Ogg nu slår igenom är en välsignelse. Dels sänker det priset på elektroniken. Och framför allt minskar det mediaföretagens möjligheter att sabotera teknikutvecklingen genom att låsa in kunder i egna ljudformat som bara kan spelas upp på viss elektronik.

Dessutom har Ogg högre ljudkvalitet än både WMA och MP3. Kvaliteten ligger på samma nivå som AAC.

Störande muller från utjämnaren: Alla varianter av EQ-inställningar som jag provar introducerar ett dämpat muller. Det spelar ingen roll vilka bithastigheter jag använder eller om jag använder MP3 eller Ogg.

När jag idiotkodar till 350 kbit/s Ogg tycks bullret tystna. Men det beror på MP130 helt enkelt ignorerar frekvensutjämningen, av okänd anledning.

Dåligt basljud: Det är dåligt tryck i basen. Jag har vant mig vid ett bra tryck i min bärbara MP3-CD-spelare.

Kanske är detta ett val som MP130 gjort för att spara energi? Spelaren levererar enligt JOS 13+13 mW.

Användargränssnittet suger: MP130 har många funktioner. Den är MP3-spelare, radio och fickminne i ett, med många inställningsmöjligheter.

Reglagen på denna lilla cigarettändare räcker inte till på långa vägar. Alltså göms många funktioner i samma reglage. Att relagen är få skapar en illusion av enkelhet, men under ytan är spelaren svår att manövrera.

Det drabbar tyvärr även de grundläggande funktionerna, som att byta låt.

Man byter via en liten styrpinne som dessutom används som volymreglage och för att göra inställningar. Styrpinnen använder två olika metoder för att bläddra mellan låtarna, att navigera i en mapphierarki eller att gå till "nästa" eller "föregående" låt.

Att avgöra var i denna röra man befinner sig utan att titta på spelaren är helt enkelt inte möjligt.

Till råga på allt byter spelaren på kort tid till strömsparläge. Då krävs plötsligt en extra knapptryckning följd av en paus för att väcka spelaren till liv.

Snabbspolningen är både för snabb och för långsam. För snabb för den som vill backa en kort sträcka. För långsam för den som vill spola sig fram till mitten av en lång låt.

Volymkontrollen är för snabb. Den enda metod som fungerar är att trycka upprepade gånger på kontrollen. För om man håller den nedtryckt svischar ljudet snabbt upp till maxläget.

Det är inte bara JOS som använder volymknappar. Varför har ljudelektroniken av idag övergett ratten som volymkontroll? Den är ett mycket bättre reglage än en plus- och minusknapp.

Dålig skärm: Det är spännande att Jens Of Sweden valt en ny sorts skärm, en organisk lysdiod, Oled. Men kanske är det bara spännande och inget mer?

Problemet är att skärmen syns inte i dagsljus. Det hjälper inte att skugga med händerna.

Du kan inte se felet i butiken. Men gå ut och lägg spelaren i gräsmattan, som i reklamen, så ser du att du inget ser.

Kanske är skärmen felkonstruerad? Ett sätt att öka läsbarheten hade varit att använda polariserat glas över skärmen. Det finns som tillval hos skärmens tillverkare. Det tar bort ljus som annars skulle reflekterats in.

Kanske är Oled helt enkelt en typ av skärm som inte passar för flashspelare som drivs av liten 520mAh-cell? Om man höjer effekten på skärmen så mycket att den går att läsa så kanske batteritiden blir för kort?

Tankningen fungerar ok: Spelaren har tyvärr bara USB 1.1, inte USB 2.0, vilket betyder att det tar minuter snarare än sekunder att tanka spelaren full.

Jag använder Mac och OSX. Vissa filer som är "osynliga" i OSX visas tyvärr upp i skärmen på MP130. Jag löste problemet genom att skriva ett program som rensade bort de osynliga filerna. JOS skulle kunna lösa problemet i nästa uppgradering av programvaran.

Jan Tångring

p.s.

Jens Of Sweden skänker bort recensionsexemplaren av MP130. Jag har tipsat branschtidningen Journalisten att kolla upp vilka journalister som tagit denna muta och vilka som tackat nej.

p.p.s

Jag har läst ett halvdussin recensioner av MP130 i svenska konsumentelektroniktidningar. Ingen nämner att equalizern mullrar. Ingen nämner att skärmen inte går att läsa i dagsljus - en nämner att den inte går att läsa i "solljus".

Vart vänder man sig egentligen om man vill ha bra recensioner av konsumentelektronik? Kiosktidningarna tycks ha låga ambitioner.

Tidningen Råd och Rön är bra, men den är ju på tok för liten för att hinna täcka in allt?

Coca-cola är Lunars vän i döden

Mina vänner är inte dina vänner

En av Lunarstorms reklamplatser är en banner högst upp på inloggningssidan där företaget presenterar sina "goda vänner". Coca-cola är en av Lunarstorms goda vänner.



Coca-cola lovade i höstas att undersöka mord på fackligt aktiva i Coca-colafabriker i Colombia. I våras backade företaget från löftet och den juridiske rådgivaren Deval Patrick - som uttalade löftet - sade upp sig.

Killercoke
Wikipedia om Coca-cola och fackföreningar

Lunarstorm är en reklamkanal till barn. Besökarna ger sina personuppgifter så reklamen kan utformas effektivt. Lockbetet är en mötesplats där man kommunicerar med varandras "krypin".