Om pumpatjuven kommer

Kriminella gäng eller skjutglada LAPD-konstaplar stal våra två första pumpor.

Den tredje pumpan är försåtminerad med hjälp av ett burklock, två skruvar, ett snöre, en styrskena, tejp, en vattenfylld flaska, en ballong och ett häftstift.

Pumpan vilar på locket som faller om pumpan lyfts. Flaskan hänger i locket och har ett häftstift fasttejpat i botten. Styrskenan håller med sin tyngd ballongen på plats under flaskan.

Blir det krig vill ni vara i min grupp. Krig om pumpor.

Rätt levnadssätt

Min favoritprogramledare Amy Goodman har fått Right Livelyhood Award. Preset delas ut i Riksdagshuset i Sverige i december. Eventuellt kommer hennes program Democracy Now då att passa på att sända från Stockholm.

Progressiva Democracy Now sänder en timme varje vardag. Jag tankar hem ljudversionen och lyssnar på den i hörlurar under dagens transportsträckor.

Jag hade utvecklat allergi mot nästan alla andra nyhetskällor och hade slutat följa nyheter helt och hållet. Räddningen blev Democracy Nows trettio man starka redaktion med Amy Goodman som evig programledare.

Redaktionens storlek betyder att den klarar att fungera som en tämligen komplett nyhetskälla. Alla andra progressiva kanaler jag känner till fungerar bara som komplement till mainstreamkanalerna.

Ljudkvaliteten är amerikanskt urusel i ett smalt frekvensband, i mono och med en kraftigt pumpande dynamikkomprimering som en anpassning till bilradiolyssning på AM-kanaler, eller något, jag vet inte.

Nästa nackdel är ett komplext telegrammatiskt språk, med bisatser och substantivfraser i vilken ordning som helst, säkerligen logiskt grammatiskt fullt korrekt, men ofta obegripligt till den nivå att jag måste repetera långa stycken flera gånger för att fatta nyheten. Särskilt eftersom engelskan inte är mitt modersmål och reciationen är monoton ofta utan pauser mellan telegrammen.

Men alla nackdelar vägs upp av hon nästan aldrig missar att kvalicera "kriget mot terrorismen" med "så kallade". Jag slipper undan den ständiga inramningen i västs politiska och ekonomiska värdsbild, den som gav mig utslag tills jag hittade Democracy Now.

Ville inte bli soldat, hotades med fängelse

Gratis utbildning. En framtid. Så lockas fattiga amerikanska tonåringar att bli soldater i Irak. Så här låter rekryterarna:

SGT. GLENN MARQUETTE: there ain’t no partial scholarship out there that even comes close to what the Army’s giving you for college. It’s forty-plus thousand dollars.
...

CPL. LISETTE DIAZ: The way the economy is going right now and the way it’s going to go for the next couple of years, it’s not looking good. Sometimes you have to grow up and learn how to be a man and to take care of stuff on your own. You know what I’m saying? Do you want to sit there and live with your mom for the next three, four, five, six years or whatever? You know, you want to do something different now to what your friends are doing, because when you come back and you see what your friends are doing, still living at home with mom and dad, struggling, trying to make a job, make money, make a living, you’re going to be like, bam, I’m glad I didn’t. You know what I’m saying? I’m telling you from experience, because I see that.

När inte välfärdslöftet biter, hotar rekryteraren med fängelse:

IRVING GONZALEZ: But is there a way out? Is there a way for me to get out, because I don’t want to go in there if you are just going to like…

SGT. GLENN MARQUETTE: No, there is not a way out. You signed a binding contract.
...

IRVING GONZALEZ: What if I just don’t show up?

SGT. GLENN MARQUETTE: Then, guess what. You’re AWOL, absent without leave, punishable under the Uniform Code of Military Justice, Article 86: Deserter.

Men det fanns inget bindande avtal. Och det visste rekryteraren. Samtalet spelades in. Rekryteraren är avstängd i väntan på utredning.

Det var inte första gången det hände. En vän till Irving Gonzalez hade låtit sig luras samma hot.

Och händelsen är en repris på en liknande händelse år 2005. Den gången fick rekryteraren en tillrättavisning. Sedan befordrades han.

Democracy Now rapporterar.

Försökte gripa krigsförbytare

George Monbiot uppmanar alla att försöka gripa arkitekterna bakom Irakkriget. Han försökte själv gripa John Bolton onsdag kväll, amerikansk tid.

I would urge anyone who is in a position to do so to try to exercise a citizen’s arrest of any of the primary authors of the Iraq War.

Condoleezza Rice finns inte i listan, om det var någon som funderade på att göra ett envarsingripande mot henne.

I’m talking about Bush [...] Cheney, Rumsfeld, Wolfowitz, Perle, Bolton, and over here in the United Kingdom, Tony Blair and some of his cabinet ministers.

George Monbiot är ingen stolle. Han vet exakt vad han gör och att det enda som skulle hänt om han lyckats gripa den förmodade krigsförbrytaren John Bolton var att han själv skulle råkat illa ut.

Människas makt över människa

Einstein, 3 januari 1954:

For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions. And the Jewish people to whom I gladly belong and with whose mentality I have a deep affinity have no different quality for me than all other people. As far as my experience goes, they are no better than other human groups, although they are protected from the worst cancers by a lack of power. Otherwise I cannot see anything 'chosen' about them.

Tiderna förändras. Nu har Israel makt.

Min OLPC har kommit

Väntetiden var lång, nästan fyra månader. Men det hade Negroponte förvarnat om när jag beställde den.

OLPC är ett välgörenhetsprojekt. Man var tvungen att köpa två. En är här. En är i ett klassrum i Afrika, kanske. Priset för mig blev 420 dollar med frakt eller 2800 kronor i decembers valutakurs. Hade jag betalat skatt i USA hade jag fått dra av priset för Afrikadatorn.

Jag är säker på att det går att lära sig programmera på en OLPC. Det var den fråga som jag var mest nyfiken på. Jag lärde mig själv att programmera, ensam framför en ABC80 och ett exemplar av boken "ABC om BASIC".

I ABC80 hamnar du direkt i en Basicinterpretator när du slår på strömmen. I OLPC hamnar du i ett programikongränssnitt. Du klickar på en pythonorm och hamnar direkt i ettexempelprogram. Ändra lite text och tryck på RUN så körs ditt nya program.

Jag kan inte se något annat än att det här måste kunna fungera som en självlärningsstation för blivande programmerare.

Det finns ytterligare en programmeringsmiljö kallad Turtle Art. Här programmerar man genom att bygga flödesscheman med grafiska pusselbitar. Jag skapade en berusad sköldpadda som irrade omkring och försökte rita cirklar.

Att lära ut programmering via Turtle Graphics tror jag på. Jag har själv använt det i undervisning. En snygg detalj är att Turtle Art har två stackar, så det finns utrymme för en sofistikerad programmerare att simulera rekursion.

OLPC:n känns seg i början. Delvis handlar det om tillvänjningen vid det lilla tangentbordet. Delvis handlar det om att lära sig att anpassa sig till den begränsade prestandan. Man gör klokt i att stänga program man inte använder.

Jag har hittat två eleganta standalonetillämpningar hittills. För det första kan OLPC visa en Picasaslideshow från webben på fullskärm. Jag har flera gånger utan framgång sökt efter en nätverkskapabel digital fotoram. De finns av oklar anledning inte ännu. Jag vill ha en nätuppkopplad fotoram hos pc-analfabeterna mor och far, så att de ska kunna titta på nya bilder av lille O på ett enkelt sätt. Och nu kan jag donera en OLPC till dem.

En annan möjlig standalonetillämpningen är Skype. Strömsnålare än alla andra laptops. Skype finns inte i originalinstallationen. Men programmet finns till Linux och som jag fattat det har det inte varit särskilt svårt att hacka över den till OLPC. Det finns inget enkelt sätt att installera Skype. Man måste gå ut i terminalfönstret och ge textkommandon. Och den är heller inte integrerad i användargränssnittet Sugar, utan man startar den genom att skriva "skype" i terminalfönstret. Och den kan ännu bara visa video i en riktning i taget.

P1:s Konflikt lägger skulden på Hamas

Staten Israel firar sextio år i år.

Därmed fyller även den etniska rensningen av stora delar av Palestina sextio år.

En judisk minoritet på 600 000 förvandlades till majoritet genom att cirka 500 arabiska samhällen tömdes på cirka 800 000 invånare. Det gick så fort att FN:s resolution nummer 194, att låta dessa araber återvända, också den hinner fira sextio år innan år 2008 är slut.

Konflikt i P1 uppmärksammar staten Israels 60-årsjubileum genom att ägna ett helt program åt Israel-Palestinafrågan.

I programmet får vi inte höra en enda Palestinsk röst. Konflikten skildras nästan helt ur ett Israeliskt mainstreamperspektiv.

Vi får höra en före detta Mossadchef, en jurist från Israels UD, två svenska tyckare, två Israeliska fredsaktivister och en israelisk poet. Den "konflikt" de kommenterar i detta avsnitt av Konflikt, är huruvida Israel ska tala med Hamas eller inte.

Fram till de sista tio minuterna av det timslånga programmet utmålas Hamas som det stora problemet i Palestinakonflikten. Svenska tyckaren Anita Goldman är den enda som lägger lite skuld på den Israeliska sidan, hon nämner de Israeliska bosättningarna och talar om hur lite kunskap Israelen på gatan har om konfliktens verklighet.

Till slut kommer ingen Palestiner, men åtminstone ett annat perspektiv, in i programmet via den judiske poeten Aharon Shabtai.

– Det var i Europa som judeförföljelsen ägde rum. Men nu hjälper Europa Israel att förfölja palestinier på motsvarande sätt. Genom att bojkotta palestiniernas demokratiskt valda regering, säger Aharon Shabtai.

– Istället för att skyla över den Israeliska regeringens övergrepp borde Europa skapa en kraftfull opinion som verkar för fred.

Aharon Shabtai talar om ett alltmer nationalistiskt Israel där folk tappar sitt sinne för moral och det uppstått en mobbmentalitet, som i Tyskland på 30-talet.

- Israeler "mördas" medan Palestinier "dödas", även i den liberala tidningen Haaretz. Israeler är individer med namn och personliga egenskaper, medan Palestinier reduceras till anonyma siffror, säger Aharon Shabtai.

Detta nyspråk finns även i Konflikt, kan jag tillägga. Den intervjuade ex-Mossadchefen ligger bakom vad som i programmet beskrivs som "dödliga attacker" mot Palestinska ledare.

Programledaren Daniela Marquardt skyndar sig att mildra.

– Aharon Shabtai är mycket kontroversiell. Han brukar beskrivas som explosiv och provocerande.

Den andre svenska tyckaren, Eli Göndör, desarmerar Aharon Shabtai och utmålar honom som en verklighetsfrånkopplad poet.

"Ni är ett rikt land så ni har råd"

Det är en av de kommentarer jag fått i USA när jag berättat om min pappaledighet.

"Om ni delade upp er i regioner om åtta miljoner skulle de i snitt ha samma BNP som Sverige."

Så svarade jag. Men enligt Wikipedian är BNP per capita till och med 25 procent högre i USA än i Sverige.

Hennes reflexmässiga reaktion är alltså att alla länder som hade råd självklart skulle göra samma val.

Men hon har fel. Amerikanerna har gjort ett annat val.

Avundsjuk på svensk pappaledighet? Gnäll inte! Byt politiker!

Vad är det då som amerikanerna valt att använda pengarna till istället? De pengar som egentligen självklart borde gått till pappaledighet?

Trädgårdar. Det är den observation jag kan bidra med från Westwood, Los Angeles. Här finns massor av fina hus och alla har välklippta gröna trädgårdar som vattnas av mexikaner dagligen.

Här finns massor av olika sorters tjänare och tjänarinnor. Det är inte bara trädgårdsarbetare som passar upp på dem som är lite mer "fortunate".

Längs Sunset Boulevard står de hushållerskor och barnflickor som inte har pigkammare och väntar på bussen hem. Och blir man hembjuden på middag till ett herrskap står där en främmande kvinna i köket och lagar mat utan att hälsa.

Enda glädjemnet är när man på tu man hand får man höra om den dåliga kvaliten på tjänstefolket nuförtiden. Och hur de vill ha mer betalt för varenda ny liten buske de måste vattna

Systemet med herrskap och tjänstefolk fungerar eftersom inkomstskillnaden är stor.

Det bor en halv miljon svenskar i Kalifornien. Berättelserna om uppassningen har nått herrskapen i Sverige som blivit gröna av avund. För tjänstefolk i Sverige är dyra.

Pigavdraget löste problemet.

Nötkrämsproblemet är löst

L har hittat Hazelnut Butter från Kettel på affären Whole Foods som ligger bara ett par kvarter från där vi bor.

Burken innehåller hasselnötter, inget annat, processat till en kräm. När man öppnar burken första gången ligger flytande hasselnötsolja i ett översta lager.

Detta är inte nötkräm i sig. Men om man knådar in en lagom dos pudersocker får man något som både till smak och konsistens påminner mycket om nötkräm. Jag körde hasselnötssmör och pudersocker i en mixer. Men jag är inte säker på att det var nödvändigt. Senare har jag adderat mer pudersocker genom att knåda in det med sked, och det verkar fungera bra.

Nötkrämskrisen har tidigare tvingat mig att tillgripa Nutella. Och på ett litet franskt cafe har vi hittat specialgjort hasselnötssmör. Men det var alldeles för salt.