En dansk tidning som inte gillar araber har lyckats provocera dem genom att publicera hädiska bilder av Muhammed.
Många rycker till tidningens försvar med hänvisning till yttrandefriheten.
Men "yttrandefriheten" tillåter inte publicering av vad som helst. Det är ett missförstånd.
Hade det varit så, så hade våra lagar som reglerar yttrandefriheten bestått av en enda kort mening: "Man får skriva allt".
Så ser det inte ut. Tvärtom. Lagarna är långa förteckningar över saker som inte får yttras.
Man får inte förtala personer, hetsa mot folkgrupp eller avslöja var det växer fridlysta blommor. Bland mycket annat.
Däremot är det tillåtet att bränna flaggor och att bojkotta varor -- jag vill påpekade detta för de debattörer som upprört sig över dessa yttranden -- flaggbränning och bojkott -- för att sedan i nästa andetag försvara yttrandefriheten.
Anledningen till våra lagar tillåter Muhammedavbildningar är att vi är ett sekulariserat samhälle.
Tanken att förbjuda Muhammedavbildningar ligger inte långt ifrån förbud mot förtal och hets mot folkgrupp. Sådana förbud har vi. Och vi skulle mycket väl också kunna ha ett förbud mot publicering av bilder på Muhammed i Sverige.
Tror du inte det? Låter det som en stollig tanke, tycker du? Skulle det vara otänkbart i ett land med "yttrandefrihet" som Sverige?
Då ska jag berätta något som du garanterat inte visste: fram till 1971 fanns ett sådant förbud.
Jag repetererar: om Muhammedbilderna publicerats före 1971 i Sverige skulle ansvarig utgivare kunnat dömas för brott mot trosfrid -- en lagstiftning som uttryckligen syftade till att skydda religiösa från provokationer.
Och lagen hade mycket väl kunnat finnas kvar idag. Det var nämligen det som var utredarnas förslag 1970. Men utredarna kördes över av lagstiftarna.
Debatten om trosfridsbrottsparagrafen är fortfarande öppen. Den togs upp under Ecce homostriderna. Visserligen bara av kd:are. Och om du frågar mig vad jag tycker, så tycker jag inte att den ska återinföras.
Däremot tycker jag att Jyllandspostens barnsliga provokation var idiotisk.
Min poäng är att den arroganta attityd som finns hos vissa debattörer -- att det som det nu handlar om är att lära muslimer vad "yttrandefrihet" är för någonting, att den attityden har inte har ett dugg med en genomtänkt syn på yttrandefrihet att göra. Sverige var bara en hårsmån från att fortfarande ha ett sådant förbud.
Mitt förslag till vad vi ska göra nu är följande. Så många som möjligt reser sig upp och säger efter mig till närmsta muslim: "Jyllandspostens redaktion är en samling idioter. Jag skäms och ber om ursäkt å deras vägnar. Ska vi ta en fika?"
2006-02-01
Är dåliga tänder ärftligt?
Längre män har längre utbildning.
Detta överraskande samband har svenska forskare upptäckt. Materialet omfattar 950 000 svenska män födda mellan 1950 och 1975.
Forskarna säger sig ha vänt och vridit på statistiken, precis som man ska, för att verkligen säkerställa att allt annat är lika mellan grupperna.
Ändå kvarstår sambandet: kroppslängd och utbildningslängd korrelerar. Utbildningens längd ökar med 20 procent per decimeter, ungefär,
Fantastiskt i sig.
Men ännu intressantare är forskarens reaktion när TT ber honom att spekulera kring kausalitet.
Diskriminering är det enda han kan hitta på.
Diskriminering?
Men generna då? Och hormonerna -- kroppens tillväxt styrs ju av hormoner? Och selektionstrycket och det naturliga urvalet? Varför föreslår han ingen biologistisk förklaring?
Diskriminering? Så socialkonstruktivistiskt!
När det gäller skillnader mellan "raser" och mellan kön är det ingen forskare som drar sig för att kasta in biologistiska förklaringar. Varför blev det plötsligt så tabu i detta sammanhang?
Möjligheten finns förstås att just denne forskare inte skulle spelat ut ett biologistiskt kort även om han jämfört kön eller ras.
Eller också -- vackra tanke -- är socialkonstruktivismen på väg in i värmen och biologismen på väg ut i kylan. Man kan ju alltid hoppas.
Kroppslängdskorrelationer är faktiskt en av mina gamla hobbyhypoteser. Det är trevligt att få se en riktig vetenskaplig variant den.
Och det känns som om de svenska forskarnas material korroborerat min hobbyhypotes!
Min hobbyhypotes är att en del av de statistiska könsskillnader som upptäckts i själva verket kan ha varit kroppslängdsskillnader. Det är enkelt att se ? i en hobbyhypotes i alla fall ? att kroppslängd redan från dagis måste ha en betydelse i hur den fysiska interaktionen ser ut. I konkurrens mellan barnen, exempelvis. Och att detta exempelvis skulle kunna resultera i olika grader av självförtroende som barnen bär med sig under resten av livet.
Och kvinnor är kortare än män. Ni fattar min idé.
Om kroppslängd är ärftlig, har nu då de svenska forskarna bevisat att utbildningsnivå är ärftlig?
Räknas "indirekt" ärftlighet som ärftlighet?
Och om araber diskrimineras för att de ser ut som araber, och då får sämre jobb, och då inte har råd att gå till tandläkaren, och utseende är ärftligt, är då dåliga tänder ärtfliga?
Och hur ska vi någonsin kunna skilja direkt från indirekt ärftlighet i ett statistiskt material?
Studien, abstract: http://ije.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/dyl011v1
Detta överraskande samband har svenska forskare upptäckt. Materialet omfattar 950 000 svenska män födda mellan 1950 och 1975.
Forskarna säger sig ha vänt och vridit på statistiken, precis som man ska, för att verkligen säkerställa att allt annat är lika mellan grupperna.
Ändå kvarstår sambandet: kroppslängd och utbildningslängd korrelerar. Utbildningens längd ökar med 20 procent per decimeter, ungefär,
Fantastiskt i sig.
Men ännu intressantare är forskarens reaktion när TT ber honom att spekulera kring kausalitet.
Diskriminering är det enda han kan hitta på.
Diskriminering?
Men generna då? Och hormonerna -- kroppens tillväxt styrs ju av hormoner? Och selektionstrycket och det naturliga urvalet? Varför föreslår han ingen biologistisk förklaring?
Diskriminering? Så socialkonstruktivistiskt!
När det gäller skillnader mellan "raser" och mellan kön är det ingen forskare som drar sig för att kasta in biologistiska förklaringar. Varför blev det plötsligt så tabu i detta sammanhang?
Möjligheten finns förstås att just denne forskare inte skulle spelat ut ett biologistiskt kort även om han jämfört kön eller ras.
Eller också -- vackra tanke -- är socialkonstruktivismen på väg in i värmen och biologismen på väg ut i kylan. Man kan ju alltid hoppas.
Kroppslängdskorrelationer är faktiskt en av mina gamla hobbyhypoteser. Det är trevligt att få se en riktig vetenskaplig variant den.
Och det känns som om de svenska forskarnas material korroborerat min hobbyhypotes!
Min hobbyhypotes är att en del av de statistiska könsskillnader som upptäckts i själva verket kan ha varit kroppslängdsskillnader. Det är enkelt att se ? i en hobbyhypotes i alla fall ? att kroppslängd redan från dagis måste ha en betydelse i hur den fysiska interaktionen ser ut. I konkurrens mellan barnen, exempelvis. Och att detta exempelvis skulle kunna resultera i olika grader av självförtroende som barnen bär med sig under resten av livet.
Och kvinnor är kortare än män. Ni fattar min idé.
Om kroppslängd är ärftlig, har nu då de svenska forskarna bevisat att utbildningsnivå är ärftlig?
Räknas "indirekt" ärftlighet som ärftlighet?
Och om araber diskrimineras för att de ser ut som araber, och då får sämre jobb, och då inte har råd att gå till tandläkaren, och utseende är ärftligt, är då dåliga tänder ärtfliga?
Och hur ska vi någonsin kunna skilja direkt från indirekt ärftlighet i ett statistiskt material?
Studien, abstract: http://ije.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/dyl011v1
2006-01-31
Muslimer hotar och hatar, nordbor är ironiska
Flaggskändning, demonstrationer, krav på internationell utredning och köpbojkott av danska varor.
Så reagerar muslimer på att Muhammed skändats.
Skändningen skedde först i en dansk tidning. Och när det inte räckte, när de skarpa reaktionerna uteblev, också i en norsk kristen tidning.
Aktuellt kallar reaktionerna för "hatkampanjer".
Skändningen av Muhammed -- vilken etikett sätter Aktuellt på den?
Aktuellt kallar den för "satir".
För inte kan väl nordiska tidningar bedriva en "hatkampanj" mot Islam?
Så reagerar muslimer på att Muhammed skändats.
Skändningen skedde först i en dansk tidning. Och när det inte räckte, när de skarpa reaktionerna uteblev, också i en norsk kristen tidning.
Aktuellt kallar reaktionerna för "hatkampanjer".
Skändningen av Muhammed -- vilken etikett sätter Aktuellt på den?
Aktuellt kallar den för "satir".
För inte kan väl nordiska tidningar bedriva en "hatkampanj" mot Islam?
2006-01-14
Kung David var gay
Pastorer som Åke Green och riksdagsledamöter som Erling Wälivaara ger Bibeln ett oförtjänt dåligt rykte.
Gamla testamentet är betydligt mer sexualliberalt än de. De läser in sina egna förväntningar i texten, sina egna fördomar.
Senast att smutskasta Bibeln är kristdemokraten Erling Wälivaara. I en intervju i SVT:s nyhetsprogram Nordnytt hävdar han att Gud »fördömer» homosexuella handlingar.
Efteråt hävdar han att Bibeln säger så.
Men det finns inget generellt förbud i Bibeln mot homosexuella handlingar. Bara mot analsex. Och ingenstans i bibeln fördöms lesbiska förbindelser.
Med tanke på att självaste kung David var bisexuell borde det inte vara överraskande.
Det finns budord mot att män har sex med män men bara på ett visst sätt, nämligen »som man ligger med en kvinna». Det vill säga analsex, i en rimlig tolkning.
»Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.» -- 3 Mos 18:22.
Annan homosex mellan män förbjuds inte i Moselagarna.
Och något förbud mot sex mellan kvinnor finns överhuvudtaget inte. Kanske Green och Wälivaara förutsätter att det som gäller bögar också måste gälla flator? I rättvisans namn?
Green och Wälivaara kan i alla fall inte skylla på kvinnors allmänna osynlighet i Bibeln. De kan inte påstå att kvinnor var så irrelevanta att man inte brydde sig om att stifta sexlagar för dem, lika lite som man stiftade sexlagar för hundar. Beviset är att kvinnor exempelvis uttryckligen förbjuds att ägna sig åt tidelag.
Åter till bögarna. Varför får Bibelns bögar inte idka analsex?
Kanske för att det handlar om budord för en ökenlevande befolkning?
Andra av budorden visar en god vaksamhet mot epidemier via avföring. Det är kanske rimligt att sätta en varningstext på analsex i ett sammanhang där en för analsex önskvärd renlighet inte är den lättaste att uppnå.
Självaste kung David var bisexuell.
Triangeldramat mellan David, Jonatan och Saul berättas i Samuelsböckerna.
I Palestinas öken råder en våldsam kulturskymning -- en fascistisk krigarkultur med maktkamp, attentat, blodiga slag och massakrer på kvinnor och barn.
»Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.» -- 1 Sam 15:3
Homoerotiken hittar in i de kalla ökentälten när män umgås långa tider med bara män, »kvinnor har varit förbjudna för oss, som alltid när jag har dragit i fält», säger David i 1 Sam 21:5.
Den som alla vill kramas med i sovsäcken är vackre David, blivande kung David.
David är inte bara vacker. Han är också är en skicklig krigare med mycket fiendeblod på händerna. Och singer-songwriter. En vild och galen impulsiv, kreativ känslomänniska. Och ett dödligt vapen. En generalist.
Budet om Davids skönhet och begåvningar når hövdingen, kung Saul, som väljer ut honom till sexslav och underhållare.
Jonatan är Sauls son. Han blir kär i David. I 1 Sam 18:1 sägs att Jonatans hjärta fäste sig så vid Davis hjärta, »att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.»
David har därmed ihop det med både far och son. Med Saul av plikt, respekt, fruktan och beundran -- relationen är komplex. Med Jonatan i ömsesidig kärlek.
Nakenscenen mellan David och Jonatan i 1 Sam 18:4 är kittlande.
De tårfyllda kyssarna i 1 Sam 20:41 är en romantisk höjdpunkt.
Familjegrälet i 1 Sam 20:30 är ett socialrealistiskt drama 3000 år före Lars Norén:
Alfahannen Saul har en hatkärlekrelation till sin favoritfrilla David, vars framgångar på fält skapat en kändiskult kring honom.
Saul umgås med konkreta planer på att röja undan David. Under en mysafton tillsammans har han varit på vippen att mörda honom.
Saul är också irriterad på sin son Jonatan för att denne i hemlighet kilar stadigt med David, som gör sitt bästa för att hålla sig borta från Sauls spjut just nu.
Ett högljutt gräl utbryter på en fest, bordsgrannarna tittar generat ner i tallrikarna, men lägger orden på minnet. De står idag att läsa i 1 Sam 1 Sam 20:30:
»Du son till en otuktig kvinna! Visste jag då icke att du funnit behag i Isais son, till skam för dig själv och till skam för din moders blygd!"
Så står det i 1917 år svenska översättning. Bibel 2000 har moderniserat »son till en otuktig kvinna» till »horunge».
Triangeldramat tar slut när Jonatan och Saul dör i fält. David skriver då en dikt om sin saknad efter Saul och Jonatan.
Fram till dikten kan man kanske med god vilja uppfatta att Davids och Jonatans relation inte är sexuell, utan att det bara handlar om oskyldig nakenhet och vänskapliga kyssar. Detta skulle Green och Wälivaara hävda.
Men i dikten väljer David, kanske av respekt mot kärleken, att vara entydig:
»Jag sörjer dig, min broder Jonatan,
du var mig mycket kär,
din kärlek mer för mig än kvinnors.»
-- 2 Sam 1:26
Gamla testamentet är betydligt mer sexualliberalt än de. De läser in sina egna förväntningar i texten, sina egna fördomar.
Senast att smutskasta Bibeln är kristdemokraten Erling Wälivaara. I en intervju i SVT:s nyhetsprogram Nordnytt hävdar han att Gud »fördömer» homosexuella handlingar.
Efteråt hävdar han att Bibeln säger så.
Men det finns inget generellt förbud i Bibeln mot homosexuella handlingar. Bara mot analsex. Och ingenstans i bibeln fördöms lesbiska förbindelser.
Med tanke på att självaste kung David var bisexuell borde det inte vara överraskande.
Det finns budord mot att män har sex med män men bara på ett visst sätt, nämligen »som man ligger med en kvinna». Det vill säga analsex, i en rimlig tolkning.
»Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.» -- 3 Mos 18:22.
Annan homosex mellan män förbjuds inte i Moselagarna.
Och något förbud mot sex mellan kvinnor finns överhuvudtaget inte. Kanske Green och Wälivaara förutsätter att det som gäller bögar också måste gälla flator? I rättvisans namn?
Green och Wälivaara kan i alla fall inte skylla på kvinnors allmänna osynlighet i Bibeln. De kan inte påstå att kvinnor var så irrelevanta att man inte brydde sig om att stifta sexlagar för dem, lika lite som man stiftade sexlagar för hundar. Beviset är att kvinnor exempelvis uttryckligen förbjuds att ägna sig åt tidelag.
Åter till bögarna. Varför får Bibelns bögar inte idka analsex?
Kanske för att det handlar om budord för en ökenlevande befolkning?
Andra av budorden visar en god vaksamhet mot epidemier via avföring. Det är kanske rimligt att sätta en varningstext på analsex i ett sammanhang där en för analsex önskvärd renlighet inte är den lättaste att uppnå.
Självaste kung David var bisexuell.
Triangeldramat mellan David, Jonatan och Saul berättas i Samuelsböckerna.
I Palestinas öken råder en våldsam kulturskymning -- en fascistisk krigarkultur med maktkamp, attentat, blodiga slag och massakrer på kvinnor och barn.
»Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.» -- 1 Sam 15:3
Homoerotiken hittar in i de kalla ökentälten när män umgås långa tider med bara män, »kvinnor har varit förbjudna för oss, som alltid när jag har dragit i fält», säger David i 1 Sam 21:5.
Den som alla vill kramas med i sovsäcken är vackre David, blivande kung David.
David är inte bara vacker. Han är också är en skicklig krigare med mycket fiendeblod på händerna. Och singer-songwriter. En vild och galen impulsiv, kreativ känslomänniska. Och ett dödligt vapen. En generalist.
Budet om Davids skönhet och begåvningar når hövdingen, kung Saul, som väljer ut honom till sexslav och underhållare.
Jonatan är Sauls son. Han blir kär i David. I 1 Sam 18:1 sägs att Jonatans hjärta fäste sig så vid Davis hjärta, »att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv.»
David har därmed ihop det med både far och son. Med Saul av plikt, respekt, fruktan och beundran -- relationen är komplex. Med Jonatan i ömsesidig kärlek.
Nakenscenen mellan David och Jonatan i 1 Sam 18:4 är kittlande.
De tårfyllda kyssarna i 1 Sam 20:41 är en romantisk höjdpunkt.
Familjegrälet i 1 Sam 20:30 är ett socialrealistiskt drama 3000 år före Lars Norén:
Alfahannen Saul har en hatkärlekrelation till sin favoritfrilla David, vars framgångar på fält skapat en kändiskult kring honom.
Saul umgås med konkreta planer på att röja undan David. Under en mysafton tillsammans har han varit på vippen att mörda honom.
Saul är också irriterad på sin son Jonatan för att denne i hemlighet kilar stadigt med David, som gör sitt bästa för att hålla sig borta från Sauls spjut just nu.
Ett högljutt gräl utbryter på en fest, bordsgrannarna tittar generat ner i tallrikarna, men lägger orden på minnet. De står idag att läsa i 1 Sam 1 Sam 20:30:
»Du son till en otuktig kvinna! Visste jag då icke att du funnit behag i Isais son, till skam för dig själv och till skam för din moders blygd!"
Så står det i 1917 år svenska översättning. Bibel 2000 har moderniserat »son till en otuktig kvinna» till »horunge».
Triangeldramat tar slut när Jonatan och Saul dör i fält. David skriver då en dikt om sin saknad efter Saul och Jonatan.
Fram till dikten kan man kanske med god vilja uppfatta att Davids och Jonatans relation inte är sexuell, utan att det bara handlar om oskyldig nakenhet och vänskapliga kyssar. Detta skulle Green och Wälivaara hävda.
Men i dikten väljer David, kanske av respekt mot kärleken, att vara entydig:
»Jag sörjer dig, min broder Jonatan,
du var mig mycket kär,
din kärlek mer för mig än kvinnors.»
-- 2 Sam 1:26
2005-12-06
Svenska telekomföretaget Ericsson är en totalitär diktatur
Jag ringer N.N. på Ericsson och gör upp om att träffas för en intervju. Glömmer fråga efter hans epost, så jag ringer upp igen och ber att få tala med hans sekreterare -- för att inte störa N.N. i onödan.
Det var ett misstag. Hon visar sig vara en politruk.
"Gäller det en intervju, eller? Sådant där måste gå via pressavdelningen. Kan du inte våra regler?"
Jag tiger en stund och många tankar far genom mitt huvud. Helvete! Jag har ju faktiskt blivit varnad för Ericsson och för detta.
Nu är frågan inte längre om jag ska få epostadressen. Frågan är om jag ska få någon intervju överhuvudtaget. Och får jag intervjun kommer den att övervakas av politruker.
Det värsta är att jag själv varit med om detta tidigare. Som journalistpraktikant intervjuade jag en Ericssoningenjör utan att propagandabyrån kopplades in. Han berättade några år senare för mig om ljungelden som drabbade honom när han råkade nämna intervjun för sin chef. Han hade varit rädd att förlora inte livet men väl jobbet. Fråga inte mig om det var en välgrundad rädsla. För honom hade det varit verklighet.
Jag intervjuade också en Ericssonhöjdare för 1,5 år sedan. Den gången gick allt enligt protokollet. Frågorna skickades in i förväg. En politruk övervakade intervjun. Hon (är alla Ericssons politruker kvinnor?) lade sig och bestämde vad som kunde sägas och inte. Efter intervjun kommunicerade jag med henne. Det var hon som godkände citat och som hade åsikter om texten.
Men denna min erfarenhet är idag som bortblåst när jag idag ringer upp en ny Ericssonhöjdare för intervju. Jag når honom per telefon i Zagreb. Han säger glatt och omedelbart "ja" och att det ska gå att ordna före. Stämningen är smidig. Det ligger inga problem i luften
Det som skrämmer mig mest i efterhand politrukens omedelbara och självklara reflex. För henne är det ointressant att N.N. är hennes chef och dessutom en chef högt upp i nomenklaturan.
Hon agerar under en annan befälsordning. Den är politisk och den smäller högre.
Jag fortsätter att tiga. Politruken är lika tyst. Laddningen i hennes fråga stiger för var tiondelssekund som passerar. Kan jag inte deras regler? Är jag bara grön eller försöker jag tricksa mig runt dem? Har jag lärt mig läxan nu? Eller ska hon slå mig på fingrarna igen?
Det blir jag som bryter tystnaden och bekräftar hennes maktposition. "Nej, jag kan inte era ordningsregler", säger jag.
"Men det är N.N. jag ska ta detta med förstås. Vad var det du hette? Och det var Elektroniktidningen du jobbade på?"
Det finns bara ett mål som styr mitt agerande i detta läge. Och det är att maximera mina chanser att få en intervju med N.N. Jag är sålunda medgörlig. Jag ger henne de uppgifter hon vill ha.
Det var ett misstag. Hon visar sig vara en politruk.
"Gäller det en intervju, eller? Sådant där måste gå via pressavdelningen. Kan du inte våra regler?"
Jag tiger en stund och många tankar far genom mitt huvud. Helvete! Jag har ju faktiskt blivit varnad för Ericsson och för detta.
Nu är frågan inte längre om jag ska få epostadressen. Frågan är om jag ska få någon intervju överhuvudtaget. Och får jag intervjun kommer den att övervakas av politruker.
Det värsta är att jag själv varit med om detta tidigare. Som journalistpraktikant intervjuade jag en Ericssoningenjör utan att propagandabyrån kopplades in. Han berättade några år senare för mig om ljungelden som drabbade honom när han råkade nämna intervjun för sin chef. Han hade varit rädd att förlora inte livet men väl jobbet. Fråga inte mig om det var en välgrundad rädsla. För honom hade det varit verklighet.
Jag intervjuade också en Ericssonhöjdare för 1,5 år sedan. Den gången gick allt enligt protokollet. Frågorna skickades in i förväg. En politruk övervakade intervjun. Hon (är alla Ericssons politruker kvinnor?) lade sig och bestämde vad som kunde sägas och inte. Efter intervjun kommunicerade jag med henne. Det var hon som godkände citat och som hade åsikter om texten.
Men denna min erfarenhet är idag som bortblåst när jag idag ringer upp en ny Ericssonhöjdare för intervju. Jag når honom per telefon i Zagreb. Han säger glatt och omedelbart "ja" och att det ska gå att ordna före. Stämningen är smidig. Det ligger inga problem i luften
Det som skrämmer mig mest i efterhand politrukens omedelbara och självklara reflex. För henne är det ointressant att N.N. är hennes chef och dessutom en chef högt upp i nomenklaturan.
Hon agerar under en annan befälsordning. Den är politisk och den smäller högre.
Jag fortsätter att tiga. Politruken är lika tyst. Laddningen i hennes fråga stiger för var tiondelssekund som passerar. Kan jag inte deras regler? Är jag bara grön eller försöker jag tricksa mig runt dem? Har jag lärt mig läxan nu? Eller ska hon slå mig på fingrarna igen?
Det blir jag som bryter tystnaden och bekräftar hennes maktposition. "Nej, jag kan inte era ordningsregler", säger jag.
"Men det är N.N. jag ska ta detta med förstås. Vad var det du hette? Och det var Elektroniktidningen du jobbade på?"
Det finns bara ett mål som styr mitt agerande i detta läge. Och det är att maximera mina chanser att få en intervju med N.N. Jag är sålunda medgörlig. Jag ger henne de uppgifter hon vill ha.
2005-11-18
Så sabbar du en enkät
Fick just en enkätundersökning i brevlådan. Den är från David Sörhammar på Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet.
Detta är ett gott tillfälle att dela med mig av mina reflektioner kring hur man bäst saboterar enkätundersökningar.
Latmansalternativet är att kasta enkäten i papperskorgen. Det gör en viss nytta ("motnytta"?).
Men det finns större möjligheter om du vill skada undersökningen.
Du kan ljuga!
Men du ska inte bara kryssa i svaren på måfå.Om forskaren/marknadsundersökaren/propagandisten har en rimlig grad av sund skepsis har han/hon lagt in kontrollfrågor vars svar inte får ligga för långt från varandra. Kryssar du på måfå riskerar du att sorteras bort som brus, "utanförliggare".
Ljug alltså konsistent.
En enkel metod är att att fylla i svaren efter eget huvud. Men att ange någon annans personuppgifter. Till David Sörhammar skickar jag min fars personuppgifter.
Undersökarna vill nämligen göra statistik kring skillnader mellan målgrupper. Genom att använda dig själv som mall får du en konsistent grupp svar. Genom att låta din far definera din målgrupp saboterar du korrelationen. Ju mindre personer undersökningen omfattar, desto större sabotage.
Varför skulle man vilja sabotera en marknadsundersökning? undrar du kanske. Det fina med den här metoden är att den fungerar oavsett motiv!
Ett annat tips är att inte svara på enkäten vid det första utskicket. Var kall och vänta en vecka så kommer det kanske ytterligare ett utskick. Och den här gången kan undersökaren erbjuda dig betalning för att fylla i enkäten.
Det kanske bara är en larvig present, en klocka kanske. Ingen större glädje för dig, men du belastar i alla fall undersökarens budget.
Vid ett tillfälle fick jag tre extra påminnelser med högre bud varje gång. "Välj en present", "Välj två presenter", "Du får hundra spänn cash om du fyller i enkäten!". Den undersökningen gick bland annat ut på att ta reda på om människor skulle koppla reklambilden för Gul Blend ? soluppgången ? till Gul Blend även utan texten "Gul Blend". Det vill säga om det effektivt skulle gå att kringgå reklamförbudet genom att koppla bilden till en annan produkt. Som Marlboro gör med jeansen.
Varför skickar undersökaren inte bara enkäten till en ny person i stället för att höja budet?
Svar: han gör en bortfallsanalys. Man offrar extra reurser på att kartlägga några av de individer som inte svarar på första enkäten. Man vill veta om det skulle snedvrida resultatet att anta att ickesvararnas profil är densamma som svararnas. Genom att extraundersöka ickesvararna får man en skattning av kvaliteten på sina data.
Min rekommendation är att vänta max två veckor på påminnelse och sedan skicka sedan in det förfrankerade svarskuvertet.
Du ska inte protestera genom att skicka in svaret "jag vill inte vara med i er dumma undersökning". Det ger undersökaren information om vilken sorts person du är. Det kan användas för att trimma statistiken eller åtminstone få en bättre uppfattning om dess kvalitet.
Vill du protestera mot undersökningen ? gör detta med en insändare istället. Att skriva till undersökaren är bortkastad tid. Du når ingen som bryr sig.
Till sist: överskatta inte din betydelse. Du kommer inte åstadkomma mer än marginell skillnad i statistiken. Se övningen mer som ett alternativ till sudoku.
Har du egna tips om hur man sabbar statistik ? hör av dig till mig, på gnirre på gmail!
Detta är ett gott tillfälle att dela med mig av mina reflektioner kring hur man bäst saboterar enkätundersökningar.
Latmansalternativet är att kasta enkäten i papperskorgen. Det gör en viss nytta ("motnytta"?).
Men det finns större möjligheter om du vill skada undersökningen.
Du kan ljuga!
Men du ska inte bara kryssa i svaren på måfå.Om forskaren/marknadsundersökaren/propagandisten har en rimlig grad av sund skepsis har han/hon lagt in kontrollfrågor vars svar inte får ligga för långt från varandra. Kryssar du på måfå riskerar du att sorteras bort som brus, "utanförliggare".
Ljug alltså konsistent.
En enkel metod är att att fylla i svaren efter eget huvud. Men att ange någon annans personuppgifter. Till David Sörhammar skickar jag min fars personuppgifter.
Undersökarna vill nämligen göra statistik kring skillnader mellan målgrupper. Genom att använda dig själv som mall får du en konsistent grupp svar. Genom att låta din far definera din målgrupp saboterar du korrelationen. Ju mindre personer undersökningen omfattar, desto större sabotage.
Varför skulle man vilja sabotera en marknadsundersökning? undrar du kanske. Det fina med den här metoden är att den fungerar oavsett motiv!
Ett annat tips är att inte svara på enkäten vid det första utskicket. Var kall och vänta en vecka så kommer det kanske ytterligare ett utskick. Och den här gången kan undersökaren erbjuda dig betalning för att fylla i enkäten.
Det kanske bara är en larvig present, en klocka kanske. Ingen större glädje för dig, men du belastar i alla fall undersökarens budget.
Vid ett tillfälle fick jag tre extra påminnelser med högre bud varje gång. "Välj en present", "Välj två presenter", "Du får hundra spänn cash om du fyller i enkäten!". Den undersökningen gick bland annat ut på att ta reda på om människor skulle koppla reklambilden för Gul Blend ? soluppgången ? till Gul Blend även utan texten "Gul Blend". Det vill säga om det effektivt skulle gå att kringgå reklamförbudet genom att koppla bilden till en annan produkt. Som Marlboro gör med jeansen.
Varför skickar undersökaren inte bara enkäten till en ny person i stället för att höja budet?
Svar: han gör en bortfallsanalys. Man offrar extra reurser på att kartlägga några av de individer som inte svarar på första enkäten. Man vill veta om det skulle snedvrida resultatet att anta att ickesvararnas profil är densamma som svararnas. Genom att extraundersöka ickesvararna får man en skattning av kvaliteten på sina data.
Min rekommendation är att vänta max två veckor på påminnelse och sedan skicka sedan in det förfrankerade svarskuvertet.
Du ska inte protestera genom att skicka in svaret "jag vill inte vara med i er dumma undersökning". Det ger undersökaren information om vilken sorts person du är. Det kan användas för att trimma statistiken eller åtminstone få en bättre uppfattning om dess kvalitet.
Vill du protestera mot undersökningen ? gör detta med en insändare istället. Att skriva till undersökaren är bortkastad tid. Du når ingen som bryr sig.
Till sist: överskatta inte din betydelse. Du kommer inte åstadkomma mer än marginell skillnad i statistiken. Se övningen mer som ett alternativ till sudoku.
Har du egna tips om hur man sabbar statistik ? hör av dig till mig, på gnirre på gmail!
2005-05-16
Hur Aftonbladet kommer undan med mord
Aftonbladet kallar en dråpare för "mördare". Avsikten är att tjäna pengar på lösnummerförsäljning.
Det är i alla fall vad jag tror.
Två killar bråkade över ett tunnelbanespår natten till lördagen. En av dem gick till attack över tunnelbanespåret. Han sparkades ner, kortslöt strömskenan och dog.
Den som sparkade ropade "Hur mår han? Ring ambulans!".
Var det Mord?
Knappast.
Dråp kan det kanske bli för gärningsmannen. Men inte mord. Det kommer inte att gå att bevisa uppsåt.
Så varför kallas han "mördare" i Aftonbladet?
Svar: Aftonbladet förstår att det inte var mord. Men "mord" säljer fler lösnummer än "dråp".
Fråga: Blir inte gärningsmannen ledsen över att bli kallad mördare?
Svar: Han tänker nog inte på det just nu. Hans liv är förstört. Han har dödat en människa.
Fråga: Kommer Aftonbladet att få betala skadestånd till gärningsmannen?
Svar: Om gärningsmannen ber om det kommer han att få pengar. Inte skadestånd. Aftonbladet gör upp i godo med de människor det använder som verktyg för för att sälja lösnummer.
Fråga: Mycket pengar?
Svar: Mindre än vad Aftonbladet tjänade på att sälja lösnumren.
Jag tillskriver Aftonbladet uppfattningar som jag bara misstänker att det har. Jag har inte frågat. Jag har inte tillgång till någon hemlig källa.
Jag kanske tillskriver Aftonbladet mer cynism än det faktiskt äger. I så fall: förlåt.
Det är i alla fall vad jag tror.
Två killar bråkade över ett tunnelbanespår natten till lördagen. En av dem gick till attack över tunnelbanespåret. Han sparkades ner, kortslöt strömskenan och dog.
Den som sparkade ropade "Hur mår han? Ring ambulans!".
Var det Mord?
Knappast.
Dråp kan det kanske bli för gärningsmannen. Men inte mord. Det kommer inte att gå att bevisa uppsåt.
Så varför kallas han "mördare" i Aftonbladet?
Svar: Aftonbladet förstår att det inte var mord. Men "mord" säljer fler lösnummer än "dråp".
Fråga: Blir inte gärningsmannen ledsen över att bli kallad mördare?
Svar: Han tänker nog inte på det just nu. Hans liv är förstört. Han har dödat en människa.
Fråga: Kommer Aftonbladet att få betala skadestånd till gärningsmannen?
Svar: Om gärningsmannen ber om det kommer han att få pengar. Inte skadestånd. Aftonbladet gör upp i godo med de människor det använder som verktyg för för att sälja lösnummer.
Fråga: Mycket pengar?
Svar: Mindre än vad Aftonbladet tjänade på att sälja lösnumren.
Jag tillskriver Aftonbladet uppfattningar som jag bara misstänker att det har. Jag har inte frågat. Jag har inte tillgång till någon hemlig källa.
Jag kanske tillskriver Aftonbladet mer cynism än det faktiskt äger. I så fall: förlåt.
2005-05-14
Sourceforge för bioteknik?
Open source för bioteknik?
Bioforge.net?
Namnet låter som biologernas svar på sourceforge.
Jag vet inget mer. Jag vill veta mer!
Bioforge.net?
Namnet låter som biologernas svar på sourceforge.
Jag vet inget mer. Jag vill veta mer!
2005-05-03
Rapport pratade med Vietnamhjälte
Bui Quang Than berättar i Rapport om hur han körde igenom grindarna till amerikanska ambassaden i Saigon.
Kudos till Rapport!
Jag är ändå inte nöjd.
Bui Quang Than är en statligt utvald dekorerad nationalhjälte. Jag saknar fortfarande en vanlig människas berättelse.
Det var inte bara svenska redaktioner som undvek att intervjua vietnamesiska veteraner när segern i Vietnamkriget firades nyligen. Jag har googlat utan att hitta något på engelska.
Det man kan hitta är vietnameser som slogs på kolonisatörernas sida.
Jag hittar inte ens gamla berättelser.
Trams!, däremot, har hittat en intervju med författaren och krigsveteranen Bao Ninh. Bao Ninh är på motsträvigt humör. Men hans "The Sorrow of War" ligger nu på min Bokusönskelista.
Kudos till Rapport!
Jag är ändå inte nöjd.
Bui Quang Than är en statligt utvald dekorerad nationalhjälte. Jag saknar fortfarande en vanlig människas berättelse.
Det var inte bara svenska redaktioner som undvek att intervjua vietnamesiska veteraner när segern i Vietnamkriget firades nyligen. Jag har googlat utan att hitta något på engelska.
Det man kan hitta är vietnameser som slogs på kolonisatörernas sida.
Jag hittar inte ens gamla berättelser.
Trams!, däremot, har hittat en intervju med författaren och krigsveteranen Bao Ninh. Bao Ninh är på motsträvigt humör. Men hans "The Sorrow of War" ligger nu på min Bokusönskelista.
2005-05-01
En central berättelse om Vietnamkriget som svenska redaktioner valt bort
30 år har gått sedan segern.
De som var med när det hände berättar sina historier. Amerikanska veteransoldater som levt sina liv i krigets skugga. Svenska aktivister som vaknade politiskt. Utrikeskorrespondenter som var i Saigon när det föll.
En röst saknas.
Jag söker i Eniros nyhetsarkiv.
Ingen har pratat med en vietnames.
De som var med när det hände berättar sina historier. Amerikanska veteransoldater som levt sina liv i krigets skugga. Svenska aktivister som vaknade politiskt. Utrikeskorrespondenter som var i Saigon när det föll.
En röst saknas.
Jag söker i Eniros nyhetsarkiv.
Ingen har pratat med en vietnames.
2005-03-07
Riktiga Grabbar kan göra en insats den 8 mars
Idag fick jag ett brev som uppmanade mig att bli spermadonator.
Det finns en doktor som påstår att killar inte vill donera till lesbiska mammor. Snart blir det lagligt, nämligen.
Så nu startar en kampanj att värva spermadonatorer som en protest mot doktorn.
Utmärkt idé! Jag vidarebefordrade genast brevet till ett dussin Grabbar -- riktiga Grabbar med stort G. "Sprid din säd och detta brev". Till: "de tunga pungarna i bekantskapskretsen"
Jag fick ett svar. Fredrik frågade om vi skulle gå tillsammans.
Och det är ju en vacker bild! En solidarisk snoppflock som marscherar glatt viftande till Sahlgrenska för att fullgöra sin plikt.
Vi får se om det blir några sådana marscher. Det är kanske försent att organisera någonting till den 8 mars?
Annars vore det väl en vettig uppgift för en riktig Grabb på kvinnodagen?
Det finns en doktor som påstår att killar inte vill donera till lesbiska mammor. Snart blir det lagligt, nämligen.
Så nu startar en kampanj att värva spermadonatorer som en protest mot doktorn.
Utmärkt idé! Jag vidarebefordrade genast brevet till ett dussin Grabbar -- riktiga Grabbar med stort G. "Sprid din säd och detta brev". Till: "de tunga pungarna i bekantskapskretsen"
Jag fick ett svar. Fredrik frågade om vi skulle gå tillsammans.
Och det är ju en vacker bild! En solidarisk snoppflock som marscherar glatt viftande till Sahlgrenska för att fullgöra sin plikt.
Vi får se om det blir några sådana marscher. Det är kanske försent att organisera någonting till den 8 mars?
Annars vore det väl en vettig uppgift för en riktig Grabb på kvinnodagen?
2005-02-13
Laila är inte omniscient
Omnipotent, omniscient och omnipresent. Det vill säga allsmäktig, allvetande och överallt.
Så beskriver kristna Gud.
Och så beskriver media socialdemokraterna.
Gustav Holmberg slog huvudet på spiken när han strax efter Tsunamin beskrev reaktionerna efteråt som ett uttryck för ett statens teodiceproblem.
Teodiceproblemet handlar om omnipotens och guds godhet. Hur kan välfärdsstaten tillåta att ondska drabbar Sverige? Kan Göran Persson vara både allsmäktig och god?
Det är inte bara i allmakten som staten förutsätts vara gudalik.
Välfärdsstaten ska vara allestädes närvarande. Phuket är en del av Sverige. Regeringen kan inte fortsätta att titta på en teaterföreställning utan måste lägga allting åt sidan. Regeringen ska personligen resa till katastrofområdet. I kristna termer är detta ett uttryck på förväntningar om omnipresence.
Nu kräver media även omniscience. Välfärdsstaten är allvetande. Hur kan då Laila Freivalds inte känna till Phuket?
Medias reaktion är neurotisk. Vi är ett sekulariserat land. Religionens funktion att trösta och förklara är borta. Den dödades av vetenskapen och ersattes av modernismen och en tro på välfärdsstaten. Som i sin tur dödades av nyliberalismen.
Gud tycks spårlöst borta. Ingen har mig veterligen skyllt katastrofen på henne. Däremot finns den gemensamma berättelsen om välfärdsstaten kvar under ytan.
Det är en oartikulerad religion som praktiseras. Den brottas med ett definitionsproblem. Och är inte ens medveten om det. Det handlar om gränserna för människans makt. Vad vi kan göra någonting åt. Och vad vi måste acceptera.
Till ytan flyter istället sublimeringar. Rationaliserade som krav på effektivitet eller som kritik mot en distans mellan politiker och "vanliga" människor.
Och symbolhandlingar blir viktiga. Politiker får inte delegera dem till sina departement, utan måste utföra ritualerna personligen.
Och vi hemfaller vi åt oreflekterade former av religionsutövning. Som syndabockstänkande. Människor ska offras för att blidka gudarna så Phuket inte kan hända igen.
Tröst är vad vi egentligen behöver.
Och det är det enda vi kan få. Inget kommer att kunna väcka de döda svenskarna till liv. Vem vi än offrar.
Det är den hemska sanningen. Acceptera den. Och behandla sedan våra folkvalda som människor och inte som gudar.
Så beskriver kristna Gud.
Och så beskriver media socialdemokraterna.
Gustav Holmberg slog huvudet på spiken när han strax efter Tsunamin beskrev reaktionerna efteråt som ett uttryck för ett statens teodiceproblem.
Teodiceproblemet handlar om omnipotens och guds godhet. Hur kan välfärdsstaten tillåta att ondska drabbar Sverige? Kan Göran Persson vara både allsmäktig och god?
Det är inte bara i allmakten som staten förutsätts vara gudalik.
Välfärdsstaten ska vara allestädes närvarande. Phuket är en del av Sverige. Regeringen kan inte fortsätta att titta på en teaterföreställning utan måste lägga allting åt sidan. Regeringen ska personligen resa till katastrofområdet. I kristna termer är detta ett uttryck på förväntningar om omnipresence.
Nu kräver media även omniscience. Välfärdsstaten är allvetande. Hur kan då Laila Freivalds inte känna till Phuket?
Medias reaktion är neurotisk. Vi är ett sekulariserat land. Religionens funktion att trösta och förklara är borta. Den dödades av vetenskapen och ersattes av modernismen och en tro på välfärdsstaten. Som i sin tur dödades av nyliberalismen.
Gud tycks spårlöst borta. Ingen har mig veterligen skyllt katastrofen på henne. Däremot finns den gemensamma berättelsen om välfärdsstaten kvar under ytan.
Det är en oartikulerad religion som praktiseras. Den brottas med ett definitionsproblem. Och är inte ens medveten om det. Det handlar om gränserna för människans makt. Vad vi kan göra någonting åt. Och vad vi måste acceptera.
Till ytan flyter istället sublimeringar. Rationaliserade som krav på effektivitet eller som kritik mot en distans mellan politiker och "vanliga" människor.
Och symbolhandlingar blir viktiga. Politiker får inte delegera dem till sina departement, utan måste utföra ritualerna personligen.
Och vi hemfaller vi åt oreflekterade former av religionsutövning. Som syndabockstänkande. Människor ska offras för att blidka gudarna så Phuket inte kan hända igen.
Tröst är vad vi egentligen behöver.
Och det är det enda vi kan få. Inget kommer att kunna väcka de döda svenskarna till liv. Vem vi än offrar.
Det är den hemska sanningen. Acceptera den. Och behandla sedan våra folkvalda som människor och inte som gudar.
2005-01-22
Bubblare till "Vita" Huset?
Patrick Deval funderar på att ställa upp i guvernörsvalet i Massachusetts nästa år.
Han satt i Clintons administration. Han chefade över medborgarrättsfrågor på justitiedepartementet 94-97. De senaste fyra åren har han varit chefsjurist på Coca-Cola.
Han sade upp sig när Coca-Cola backade om löften att följa upp mord på fackligt aktiva i Colombia. Då hamnade han också på min Google Alerts-bevakningslista.
Patrick Deval är 48 år idag. Afroamerikan. Hur gammal är en genomsnittlig euroamerikansk president? Räkna på fingrarna åren i en politisk karriär som ändar i Vita Huset.
Han satt i Clintons administration. Han chefade över medborgarrättsfrågor på justitiedepartementet 94-97. De senaste fyra åren har han varit chefsjurist på Coca-Cola.
Han sade upp sig när Coca-Cola backade om löften att följa upp mord på fackligt aktiva i Colombia. Då hamnade han också på min Google Alerts-bevakningslista.
Patrick Deval är 48 år idag. Afroamerikan. Hur gammal är en genomsnittlig euroamerikansk president? Räkna på fingrarna åren i en politisk karriär som ändar i Vita Huset.
2005-01-20
Apple eater
Jag har hunnit lyssna ett par varv på på Oteps skiva från 2004, House of Sectrets. Otep snyftar och vrålar i sorg, skräck, vrede och hat. Övergiven, förrådd, skändad.
Backa tillbaka till ett guldkorn från förra skivan!
Vad får man om man ger dödsmetallens konfrontativa uttryck ett feministiskt innehåll? Man får ett nytt millenniums SCUM-manifest: Never again. No compassion. Kill your masters.-- Menocide, Sevas Tra (2002), Otep
EP:n från 2001 heter Jihad, och hon vet vad ordet betyder.
Anti-Bush. Feminist. Kvinna. Hård.
Backa tillbaka till ett guldkorn från förra skivan!
Vad får man om man ger dödsmetallens konfrontativa uttryck ett feministiskt innehåll? Man får ett nytt millenniums SCUM-manifest: Never again. No compassion. Kill your masters.-- Menocide, Sevas Tra (2002), Otep
EP:n från 2001 heter Jihad, och hon vet vad ordet betyder.
Anti-Bush. Feminist. Kvinna. Hård.
Människan och hennes salar
Om apor gjorde tv, om chimpanser gjorde natur-TV.
Då skulle chimpansernas egen Sverre Sjölander och Birgitta Tullberg berätta att deras och tittarnas chimpans-DNA till 99 procent var gemensam med DNA från människa.
Och att man kan lära sig viktiga saker om sin natur genom att studera människors beteenden i balsalar, skolmatsalar, rättssalar, konstsalar och andra salar där människor flockas.
Då skulle chimpansernas egen Sverre Sjölander och Birgitta Tullberg berätta att deras och tittarnas chimpans-DNA till 99 procent var gemensam med DNA från människa.
Och att man kan lära sig viktiga saker om sin natur genom att studera människors beteenden i balsalar, skolmatsalar, rättssalar, konstsalar och andra salar där människor flockas.
2005-01-18
En dårfinke och hans bane
Slashdot diskuterar trygghetssystem. När jag läser debatten har den två inlägg på betyg fem. En dårfinke och hans bane:
christopherfinke (608750): What's wrong with just letting people save money on their own for their retirement?
gowen (141411): There's nothing wrong with it that can't be cured by allowing destitute senior citizens to starve to death on the streets.
christopherfinke (608750): What's wrong with just letting people save money on their own for their retirement?
gowen (141411): There's nothing wrong with it that can't be cured by allowing destitute senior citizens to starve to death on the streets.
2005-01-11
Krossa glas och fantisera är inte terrorism
Fyra ungdomar som krossat fönster på skolor har åtalats. För terroristbrott.
De har fantiserat om en nazistisk revolution. De har dokumenterat sina fantasier i ett manifest. Glaskrossningen var steg ett. Den skulle pågå i fem år.
Det är orimligt att döma ungdomarna för terrorism. Vi har inget aning om vad dessa ungdomar skulle tagit sig för om fem år. Det hinner flyta mycket vatten under bron på den tiden.
Det är ett mycket starkt antagande att deras kampanda skulle ha brunnit lika stark då.
Döm nazisterna för glaskrossning! Inte för terrorism! Det är inte olagligt att fantisera.
Terroristlagen kom till efter 9/11. Det har gått tre år. Det är dags att lugna ner sig.
De har fantiserat om en nazistisk revolution. De har dokumenterat sina fantasier i ett manifest. Glaskrossningen var steg ett. Den skulle pågå i fem år.
Det är orimligt att döma ungdomarna för terrorism. Vi har inget aning om vad dessa ungdomar skulle tagit sig för om fem år. Det hinner flyta mycket vatten under bron på den tiden.
Det är ett mycket starkt antagande att deras kampanda skulle ha brunnit lika stark då.
Döm nazisterna för glaskrossning! Inte för terrorism! Det är inte olagligt att fantisera.
Terroristlagen kom till efter 9/11. Det har gått tre år. Det är dags att lugna ner sig.
2004-12-24
Tack och julbock till Polen
EU-patent på programvara kunde ha kuppats ett steg närmare verklighet i julhelgen. Polen satte stopp för det.
Man kan underteckna ett tackkort.
God jul Polen! Och hjärtligt välkommen till EU!
Programpatent ökar stora företags makt och bromsar teknisk utveckling.
Man kan underteckna ett tackkort.
God jul Polen! Och hjärtligt välkommen till EU!
Programpatent ökar stora företags makt och bromsar teknisk utveckling.
2004-12-04
Urbans falska dotter
Abdul ringer från T-banespärren och läser högt ur en bok. Den handlar om ett hedersmord i Jordanien.
Han har stött på ordet "urbana" i texten. Jag hade använt ordet "urbanisering" när vi träffades senast. Då visste han inte vad det betydde. Han är fortfarande osäker och vill stämma av med mig.
(http://www.bartleby.com/62/91/U1649100.html)
Och så är det en ursäkt för att ringa upp och prata.
Så läser han högt. Stycket handlar om skillnader i traditioner mellan den jordanska urbana befolkningen och landsbygdens fårfällstältboende nomader.
Nomaderna "tvekar inte att offra sina döttrar" för att upprätthålla sina hemliga traditioner.
Förlåt? Varningsklockan ringer. Vad är det för formulering -- "tvekar inte att offra"?
Klart att döttrarna är offer, inget snack om det. Men formuleringen säger ju mer. Den tillskriver hedersmördarna en strategi som det är fördomsfullt att anta att de har. Den här boken kan ju inte främja en förståelse. Den här boken kan ju inte påskynda en lösning. Inte att döma av det citatet i alla fall.
Det är klart att texten kan vara skrivet i affekt. Det måste man också kunna förstå. Om författaren är en nära drabbad.
Men det känns ändå tråkigt. Det är ett viktigt ämne. Det borde behandlas av någon som kan ta ett steg tillbaka. Och förstå och förklara i stället för att konfrontera.
Jag googlar på boken.
De onda aningarna besannas. Boken är en förfalskning. Det rör sig om Förlorad heder av Norma Khouri. Svenska utgivaren har dragit in upplagan.
Norma Khouri har hittat på att hennes väninna blev hedersmördad i Jordanien. Hon bodde inte ens där när det påstås ha hänt. En jordansk journalist avslöjade falsariet när hon inte kände igen bilden av sitt land och därför kollade upp detaljerna.
(http://www.zmag.org/content/showarticle.cfm?SectionID=22&ItemID=6129)
(http://en.wikipedia.org/wiki/Norma_Khouri)
Det är orientalistisk propaganda som drabbat Jordanien. Skriven mellan 9/11 och Irakinvasionen. Beslöjade muslimska kvinnor ska räddas från onda araber.
(http://en.wikipedia.org/wiki/Orientalism)
"Släng bort den!" säger jag till Abdul. Men han ska läsa kritiskt istället.
Han har stött på ordet "urbana" i texten. Jag hade använt ordet "urbanisering" när vi träffades senast. Då visste han inte vad det betydde. Han är fortfarande osäker och vill stämma av med mig.
(http://www.bartleby.com/62/91/U1649100.html)
Och så är det en ursäkt för att ringa upp och prata.
Så läser han högt. Stycket handlar om skillnader i traditioner mellan den jordanska urbana befolkningen och landsbygdens fårfällstältboende nomader.
Nomaderna "tvekar inte att offra sina döttrar" för att upprätthålla sina hemliga traditioner.
Förlåt? Varningsklockan ringer. Vad är det för formulering -- "tvekar inte att offra"?
Klart att döttrarna är offer, inget snack om det. Men formuleringen säger ju mer. Den tillskriver hedersmördarna en strategi som det är fördomsfullt att anta att de har. Den här boken kan ju inte främja en förståelse. Den här boken kan ju inte påskynda en lösning. Inte att döma av det citatet i alla fall.
Det är klart att texten kan vara skrivet i affekt. Det måste man också kunna förstå. Om författaren är en nära drabbad.
Men det känns ändå tråkigt. Det är ett viktigt ämne. Det borde behandlas av någon som kan ta ett steg tillbaka. Och förstå och förklara i stället för att konfrontera.
Jag googlar på boken.
De onda aningarna besannas. Boken är en förfalskning. Det rör sig om Förlorad heder av Norma Khouri. Svenska utgivaren har dragit in upplagan.
Norma Khouri har hittat på att hennes väninna blev hedersmördad i Jordanien. Hon bodde inte ens där när det påstås ha hänt. En jordansk journalist avslöjade falsariet när hon inte kände igen bilden av sitt land och därför kollade upp detaljerna.
(http://www.zmag.org/content/showarticle.cfm?SectionID=22&ItemID=6129)
(http://en.wikipedia.org/wiki/Norma_Khouri)
Det är orientalistisk propaganda som drabbat Jordanien. Skriven mellan 9/11 och Irakinvasionen. Beslöjade muslimska kvinnor ska räddas från onda araber.
(http://en.wikipedia.org/wiki/Orientalism)
"Släng bort den!" säger jag till Abdul. Men han ska läsa kritiskt istället.
2004-12-03
Det behövs ett ord för att klia varandra på ryggen
Det finns ingen rak svensk översättning av det engelska ordet cronyism.
Svågerpolitik ligger nära. Men cronyism är inte grundad på släktskap utan på vänskap. Från skoltiden, från lumpen, från tidigare jobb.
Favorisering av bekanta, alltså. Det är cronyism.
==> http://www.bartleby.com/61/83/C0758300.html
Det är så man får jobb, exempelvis. Man känner någon som vet vad man kan och tror på ens goda vilja och som vill vara bussig mot en för då är man bussig själv nästa gång.
Privatskolornas och handelshögskolans kontaktnät är klassisk kronyism.
Informellla nätverk -- det räknas ju som någonting bra. Det ska man vara en del av. Man ska ha "kontakter". Nätverkets grenar bär frukt (kronyter?)
För den systematiske kronyisten finns sajten www.linkedin.com. Här har kronyismen hårdvarustöd i en relationsdatabas av rekommendationer.
Jag blev just medlem i Linkedin. Ett lunchsamtal om kronyism länkade in mig.
Kronyism, utmärkt ord, det behövs. Känner läsaren hur ordet tar mening nu? Riktigt hör ni ryggdunkningarna?
Det beror på att reifieringen har satt in.
Refiering är något som äger rum när man sätter ord på ett fenomen. Fenomenet blir mer verkligt. Det öppnas ett nytt arkiv i hjärnan och så börjar fenomen som tidigare sorterats in i andra arkiv kopieras till det nya arkivet.
Framför allt hittar gamla diffusa fenomen ett rum. Odöpta har de svävat omkring i korridorerna mellan arkiven. Nu finns plötsligt ett arkiv som passar deras kodmönster.
Jag deklarerar härmed kronyism som ett svenskt ord! Nu kan vi sortera in fenomen i det.
Varför blev hon landshövding och han ambassadör? Kronyism!
Varför vill min gamla klasskompis plötsligt ge mig sitt gamla jobb när han själv avancerar till chef? Kronyism!
Behaglig kronyism för mig. Och säkert klarar jag jobbet. Likväl kronyism.
Metaforen "inavel" kan man alltid koppla till kronyism. Det betyder inte samma sak. Men det fungerar i en omskrivning. Till exempel. "Styrelsevärlden lider av svårartat kronyism -- ett nätverk av gubbar som rekryterar varandra".
Det skulle man kunna skriva om till "Styrelsevärlden degenereras av inavel".
Den närmaste översättningen av cronyism är kanske vänskapskorruption. Men det är ett starkare begrepp. Kronyism är inte nödvändigtvis korruption. Korruption är olagligt. Det är inte kronyism. Utom ibland.
Jag har under de senaste åren läst samtliga platsannonser hos arbetsförmedlingen inom området Media. Det har varit tunt.
Förklaringen är delvis kronyistisk. Medierna annonserar hellre i branschtidningarna Journalisten och Dagens Media (de finns att låna på närmsta bibliotek).
Är det kronyism? Jajamensan!
Det finns en rationell anledning till smusslandet. Det ger en första filtrering. Platschefen slipper många okvalificerade sökande.
Men det bryter till och med mot lagen. Det finns en antikronyistisk lag som säger att lediga jobb ska anmälas till arbetsförmedlingen (SFS 1976:157).
Några av dessa kriminella mediers ickeanmälande har polisanmälts. Det gav några "förlåt" men bovarna gjorde inte bättring.
Vissa medier annonserar ofta inte ens i branschtidningarna. Då och då dyker det upp både nya radio- och teveprogram i etern. Var kommer de ifrån? Hur får de folk? Var annonserar SVT och SR?
Jo, i sina interntidningar. Bonniers gör likadant. Korrumperade av kronyism. Jag hör ryggar dunkas.
Svågerpolitik ligger nära. Men cronyism är inte grundad på släktskap utan på vänskap. Från skoltiden, från lumpen, från tidigare jobb.
Favorisering av bekanta, alltså. Det är cronyism.
==> http://www.bartleby.com/61/83/C0758300.html
Det är så man får jobb, exempelvis. Man känner någon som vet vad man kan och tror på ens goda vilja och som vill vara bussig mot en för då är man bussig själv nästa gång.
Privatskolornas och handelshögskolans kontaktnät är klassisk kronyism.
Informellla nätverk -- det räknas ju som någonting bra. Det ska man vara en del av. Man ska ha "kontakter". Nätverkets grenar bär frukt (kronyter?)
För den systematiske kronyisten finns sajten www.linkedin.com. Här har kronyismen hårdvarustöd i en relationsdatabas av rekommendationer.
Jag blev just medlem i Linkedin. Ett lunchsamtal om kronyism länkade in mig.
Kronyism, utmärkt ord, det behövs. Känner läsaren hur ordet tar mening nu? Riktigt hör ni ryggdunkningarna?
Det beror på att reifieringen har satt in.
Refiering är något som äger rum när man sätter ord på ett fenomen. Fenomenet blir mer verkligt. Det öppnas ett nytt arkiv i hjärnan och så börjar fenomen som tidigare sorterats in i andra arkiv kopieras till det nya arkivet.
Framför allt hittar gamla diffusa fenomen ett rum. Odöpta har de svävat omkring i korridorerna mellan arkiven. Nu finns plötsligt ett arkiv som passar deras kodmönster.
Jag deklarerar härmed kronyism som ett svenskt ord! Nu kan vi sortera in fenomen i det.
Varför blev hon landshövding och han ambassadör? Kronyism!
Varför vill min gamla klasskompis plötsligt ge mig sitt gamla jobb när han själv avancerar till chef? Kronyism!
Behaglig kronyism för mig. Och säkert klarar jag jobbet. Likväl kronyism.
Metaforen "inavel" kan man alltid koppla till kronyism. Det betyder inte samma sak. Men det fungerar i en omskrivning. Till exempel. "Styrelsevärlden lider av svårartat kronyism -- ett nätverk av gubbar som rekryterar varandra".
Det skulle man kunna skriva om till "Styrelsevärlden degenereras av inavel".
Den närmaste översättningen av cronyism är kanske vänskapskorruption. Men det är ett starkare begrepp. Kronyism är inte nödvändigtvis korruption. Korruption är olagligt. Det är inte kronyism. Utom ibland.
Jag har under de senaste åren läst samtliga platsannonser hos arbetsförmedlingen inom området Media. Det har varit tunt.
Förklaringen är delvis kronyistisk. Medierna annonserar hellre i branschtidningarna Journalisten och Dagens Media (de finns att låna på närmsta bibliotek).
Är det kronyism? Jajamensan!
Det finns en rationell anledning till smusslandet. Det ger en första filtrering. Platschefen slipper många okvalificerade sökande.
Men det bryter till och med mot lagen. Det finns en antikronyistisk lag som säger att lediga jobb ska anmälas till arbetsförmedlingen (SFS 1976:157).
Några av dessa kriminella mediers ickeanmälande har polisanmälts. Det gav några "förlåt" men bovarna gjorde inte bättring.
Vissa medier annonserar ofta inte ens i branschtidningarna. Då och då dyker det upp både nya radio- och teveprogram i etern. Var kommer de ifrån? Hur får de folk? Var annonserar SVT och SR?
Jo, i sina interntidningar. Bonniers gör likadant. Korrumperade av kronyism. Jag hör ryggar dunkas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
