Googles bankkonto lockar papperstidningarna

Om du har du en affärside för Internet som förutsätter att ingen länkar till dig behöver du en ny affärside.

För sorry kids, det här är Internet. Internet är länkar. "Inter" i Internet betyder "mellan" och detta "mellan" förverkligas i form av länkar.

Amerikanska papperstidningar vill ha pengar av Google för att Google länkar till deras nyhetsartiklar på webben.

Google tjänar pengar via annonser som visas på länksidan. Papperstidningar tycker att de borde få ta del av de pengarna.

Länksidan heter Google News. Den gör ingenting olagligt. Den citerar rubrik och ingress och länkar sedan till artiklar. Fair use kallas det på engelska. Att citera hela artikeln hade varit ett upphovsrättsintrång. Men det gör alltså Google inte.

Google är ett företag som lyckats förverkliga flera framgångsrika affärsideer på Internet. Papperstidningarna har inte lyckats lika bra. Nu vill de ha pengar av en som lyckats.

Det är patetiskt.

Dessa är liberala tidningar. Under normala omständigheter tror de på marknader och konkurrens. Men tydligen inte när de själva förlorar.

Precis som fildelningsstriden handlar detta om förlegade affärsmodeller. Tidningarna försöker fortsätta tjäna pengar på samma sätt som de gjort på papper. När det inte fungerar vill de ändra spelreglerna så att Internet börjar fungera som papper. Så allting ska fortsätta att vara som förut. Så att ingenting ändras.

Men sorry. Detta är en ny marknad. Nya spelregler.

Allting kommer att förändras. Blod kommer att flyta. Företag kommer att slås ut. Nya företag kommer att växa upp.

Sånt är livet. Vissa affärsideer fungerar. Andra inte.

Tidningarna tycker att de borde få fortsätta att finnas för att de gör ett viktigt jobb.

Jaså?

En bättre ide är att försöka hitta sätt att ge kunderna vad de vill ha. Som Google gör i Google News. Som är ett utmärkt sätt att söka nyheter. Jag använder Google News varje dag.

Jag jobbar på en redaktion som finns både på papper och på webben. När vi sjösatte webben vidtog jag alla mått och steg för att försäkra mig om att Google News kände till vår existens.

Just det. Tvärtemot de amerikanska papperstidningarna ser jag inte Google News som en fiende. Utan som en partner.

För oss är det självklart att finnas i Googles flöde. Var tjugonde minut under kontorstid skapar jag en unik fil enbart som en service till Google News för att deras hantering ska flyta så smidigt som möjligt.

Google ger oss nämligen trafik. Folk upptäcker våra texter via Google, och klickar sig vidare till vår sajt. Där de läser våra texter.

Och tittar på våra annonser. Vilket ger oss pengar.

Vi skulle kunna betala Google för den här tjänsten.

Så hur kommer det sig att de amerikanska papperstidningarna inte tjänar pengar enligt samma resonemang?

Fel fråga. För håll i dig nu: det gör de. De gör det. Självklart gör de det. På samma sätt som vi gör det. Genom att få mer trafik till sig.

Öh, så vad sjutton gnäller de om?

De vill ha ännu mer pengar. Inte genom att sälja en vara som kunden vill ha. Utan för att de tycker att de gör ett viktigt jobb och behöver pengar för att kunna fortsätta göra det.

Men att "tycka att man gör ett viktigt jobb" är ingen affärside. Inte ens "att göra ett viktigt jobb" är en affärside.

En affärside är att göra något som någon är beredd att betala för.

Hela kampanjen har ett drag av desperation över sig. Papperstidningarna kan omöjligen vinna. Google har nämligen ett trivialt sätt att svara. Nämligen att sluta länka till papperstidningarna.

Gör det Google är du snäll. Gör det nu!

Jag vill också tipsa om svenska tidningen DN, som inte gillar dig. Du kan sluta länka till DN också. Hälsa från mig.

Desto mer trafik kvar till oss.

Dagens Nyheters Peter Wolodarski har uppmärksammat striden mellan papperstidningarna och Google. Han tar papperstidningarnas sida. Googles synpunkter i frågan förvärdigas inget refererat, inget citat.

Peter Wolodarski lön kommer från en papperstidning. Varför hoppar Dagens Nyheter in på den här striden? Vill även Bonnier tigga pengar av Google?

First blood

Nu handlar det inte längre bara om pengar. Människoliv har gått till spillo.

Fransk och amerikansk militär har dödat somaliska pirater.

Och därmed ändrat spelreglerna. Piraterna är beväpnade men brukade aldrig döda sina gisslan.

260 är just nu gisslan på ett 20-tal kapade skepp. Lyckligtvis har piraternas reaktion inte varit hämnd. Istället har man deklarerat krig mot angriparna. I tisdags misslyckades man att sänka ett amerikanskt skepp.

Kapningarna fortsätter som förut.

Piraterna hotar skepp med mat till svältande barn och måste stoppas. Så säger propagandan.

Men endast en bråkdel av trafiken är mattransporter till svältande. Den här konflikten handlar om pengar. Tro inget annat. Redarna är trötta på att betala tull till somaliska pirater och kräver handling av sina regeringar. De ser i sin tur en chans till ärofull seger mot en god fiende.

Ingen skillnad mellan Al Qaradawis analys och Moseböckernas

Al Qaradawi väcker uppmärksamhet genom att hävda att Hitlers förintelse av judar var ett straff från Gud.

Han är inte den förste religiöse stolle att hävda att Gud ständigt hackar på israeliterna. Det är en ständigt återkommande tråd i Bibeln.

"Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog". 4 Moseboken 21:4-9.

Israeliter blev bitna av ormar. De fattade genast vinken: de hade syndat mot Gud. Här kom straffet. Gick det bra hade Israel Gud på sin sida. Gick det illa var det ett straff för synder. Det var deras öde i Gamla testamentet.

Vilket förstås är ett irrationellt och vidskepligt sätt att uttolka verkligheten. Det tror i alla fall vi moderna ickereligiösa betraktare.

Men Mellanönsternkonfliktens aktörer är som bekant fulla av religiösa stollar. Ingen abrahamsreligion nämnd, ingen glömd.

Tänk att Gud inte kan sluta straffa israeliterna! Han fortsätter än in i denna dag. USAs expresident Jimmy Carter påminde en gång en israelisk politiker om att det historiskt gått bra för Israel när landet följt Gud, och dåligt när landet inte gjort det. Jimmy Carter oroade sig över den sekulariserade israeliska regeringen. Han berättar om det själv i en av sina böcker.

Är Jimmy Carter därmed antisemit? Nej.

Var Fjärde mosebokens författare antisemit när han förmedlade berättelsen om kopparormen? Nej.

Straffar Gud judar idag?

Knappast. Jag tvivlar även på uppgifterna i Gamla testamentet.

Men en del tror att Gud finns och att han funkar så. Att han har en blodig hatkärlekrelation till Israel.

Så vilken budbärare är det rätt att skjuta på om inte på Jimmy Carter eller Fjärde mosebokens författare?

När sekulariserade västerlänningar uttolkar analyser av Guds vilja blir resultatet förvirrat. Som när Aftenposten skriver om Al Qaradawi. Och när Svenska Dagbladet snällt förmedlar den norska förvirringen.

Det här är viktigt: jag har inte hittat något citat av Al Qardawi där han hyllar Hitler. Här har Aftenposten förmodligen fel.

Följande är de två Al Qaradawi-citat som verkar orsakat kontroversen.

"Sheikh Yousuf Al-Qaradhawi: Throughout history, Allah has imposed upon the [Jews] people who would punish them for their corruption. The last punishment was carried out by Hitler. By means of all the things he did to them – even though they exaggerated this issue – he managed to put them in their place. This was divine punishment for them. Allah willing, the next time will be at the hand of the believers."

[...]

"To conclude my speech, I’d like to say that the only thing I hope for is that as my life approaches its end, Allah will give me an opportunity to go to the land of Jihad and resistance, even if in a wheelchair. I will shoot Allah’s enemies, the Jews, and they will throw a bomb at me, and thus, I will seal my life with martyrdom."

Det första citatet skulle kunna vara hämtat direkt ur Gamla testamentet. Gud är återigen ute och straffar judar. Al Qaradawi beskriver judar som moraliskt korrupta. Det är antisemitiskt. Men observera att Gamla testamentet, judarnas egen urkund, är antisemitiskt på precis samma sätt.

Den andra citatet visar att Al-Qaradawi vill åka till Palestina och delta i motståndsrörelsen mot ockupationen. Han ser sig själv hjälpa Gud straffa israelerna. Uppenbarligen en man som inte gillar ockupationen. Och förmodligen en man som inte gillar judar.

Men ingenstans hyllar han Hitler.

Inte mer än 4 Mos 21 hyllar giftormar.

Om pumpatjuven kommer

Kriminella gäng eller skjutglada LAPD-konstaplar stal våra två första pumpor.

Den tredje pumpan är försåtminerad med hjälp av ett burklock, två skruvar, ett snöre, en styrskena, tejp, en vattenfylld flaska, en ballong och ett häftstift.

Pumpan vilar på locket som faller om pumpan lyfts. Flaskan hänger i locket och har ett häftstift fasttejpat i botten. Styrskenan håller med sin tyngd ballongen på plats under flaskan.

Blir det krig vill ni vara i min grupp. Krig om pumpor.

Rätt levnadssätt

Min favoritprogramledare Amy Goodman har fått Right Livelyhood Award. Preset delas ut i Riksdagshuset i Sverige i december. Eventuellt kommer hennes program Democracy Now då att passa på att sända från Stockholm.

Progressiva Democracy Now sänder en timme varje vardag. Jag tankar hem ljudversionen och lyssnar på den i hörlurar under dagens transportsträckor.

Jag hade utvecklat allergi mot nästan alla andra nyhetskällor och hade slutat följa nyheter helt och hållet. Räddningen blev Democracy Nows trettio man starka redaktion med Amy Goodman som evig programledare.

Redaktionens storlek betyder att den klarar att fungera som en tämligen komplett nyhetskälla. Alla andra progressiva kanaler jag känner till fungerar bara som komplement till mainstreamkanalerna.

Ljudkvaliteten är amerikanskt urusel i ett smalt frekvensband, i mono och med en kraftigt pumpande dynamikkomprimering som en anpassning till bilradiolyssning på AM-kanaler, eller något, jag vet inte.

Nästa nackdel är ett komplext telegrammatiskt språk, med bisatser och substantivfraser i vilken ordning som helst, säkerligen logiskt grammatiskt fullt korrekt, men ofta obegripligt till den nivå att jag måste repetera långa stycken flera gånger för att fatta nyheten. Särskilt eftersom engelskan inte är mitt modersmål och reciationen är monoton ofta utan pauser mellan telegrammen.

Men alla nackdelar vägs upp av hon nästan aldrig missar att kvalicera "kriget mot terrorismen" med "så kallade". Jag slipper undan den ständiga inramningen i västs politiska och ekonomiska värdsbild, den som gav mig utslag tills jag hittade Democracy Now.

Ville inte bli soldat, hotades med fängelse

Gratis utbildning. En framtid. Så lockas fattiga amerikanska tonåringar att bli soldater i Irak. Så här låter rekryterarna:

SGT. GLENN MARQUETTE: there ain’t no partial scholarship out there that even comes close to what the Army’s giving you for college. It’s forty-plus thousand dollars.
...

CPL. LISETTE DIAZ: The way the economy is going right now and the way it’s going to go for the next couple of years, it’s not looking good. Sometimes you have to grow up and learn how to be a man and to take care of stuff on your own. You know what I’m saying? Do you want to sit there and live with your mom for the next three, four, five, six years or whatever? You know, you want to do something different now to what your friends are doing, because when you come back and you see what your friends are doing, still living at home with mom and dad, struggling, trying to make a job, make money, make a living, you’re going to be like, bam, I’m glad I didn’t. You know what I’m saying? I’m telling you from experience, because I see that.

När inte välfärdslöftet biter, hotar rekryteraren med fängelse:

IRVING GONZALEZ: But is there a way out? Is there a way for me to get out, because I don’t want to go in there if you are just going to like…

SGT. GLENN MARQUETTE: No, there is not a way out. You signed a binding contract.
...

IRVING GONZALEZ: What if I just don’t show up?

SGT. GLENN MARQUETTE: Then, guess what. You’re AWOL, absent without leave, punishable under the Uniform Code of Military Justice, Article 86: Deserter.

Men det fanns inget bindande avtal. Och det visste rekryteraren. Samtalet spelades in. Rekryteraren är avstängd i väntan på utredning.

Det var inte första gången det hände. En vän till Irving Gonzalez hade låtit sig luras samma hot.

Och händelsen är en repris på en liknande händelse år 2005. Den gången fick rekryteraren en tillrättavisning. Sedan befordrades han.

Democracy Now rapporterar.

Försökte gripa krigsförbytare

George Monbiot uppmanar alla att försöka gripa arkitekterna bakom Irakkriget. Han försökte själv gripa John Bolton onsdag kväll, amerikansk tid.

I would urge anyone who is in a position to do so to try to exercise a citizen’s arrest of any of the primary authors of the Iraq War.

Condoleezza Rice finns inte i listan, om det var någon som funderade på att göra ett envarsingripande mot henne.

I’m talking about Bush [...] Cheney, Rumsfeld, Wolfowitz, Perle, Bolton, and over here in the United Kingdom, Tony Blair and some of his cabinet ministers.

George Monbiot är ingen stolle. Han vet exakt vad han gör och att det enda som skulle hänt om han lyckats gripa den förmodade krigsförbrytaren John Bolton var att han själv skulle råkat illa ut.

Människas makt över människa

Einstein, 3 januari 1954:

For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions. And the Jewish people to whom I gladly belong and with whose mentality I have a deep affinity have no different quality for me than all other people. As far as my experience goes, they are no better than other human groups, although they are protected from the worst cancers by a lack of power. Otherwise I cannot see anything 'chosen' about them.

Tiderna förändras. Nu har Israel makt.

Min OLPC har kommit

Väntetiden var lång, nästan fyra månader. Men det hade Negroponte förvarnat om när jag beställde den.

OLPC är ett välgörenhetsprojekt. Man var tvungen att köpa två. En är här. En är i ett klassrum i Afrika, kanske. Priset för mig blev 420 dollar med frakt eller 2800 kronor i decembers valutakurs. Hade jag betalat skatt i USA hade jag fått dra av priset för Afrikadatorn.

Jag är säker på att det går att lära sig programmera på en OLPC. Det var den fråga som jag var mest nyfiken på. Jag lärde mig själv att programmera, ensam framför en ABC80 och ett exemplar av boken "ABC om BASIC".

I ABC80 hamnar du direkt i en Basicinterpretator när du slår på strömmen. I OLPC hamnar du i ett programikongränssnitt. Du klickar på en pythonorm och hamnar direkt i ettexempelprogram. Ändra lite text och tryck på RUN så körs ditt nya program.

Jag kan inte se något annat än att det här måste kunna fungera som en självlärningsstation för blivande programmerare.

Det finns ytterligare en programmeringsmiljö kallad Turtle Art. Här programmerar man genom att bygga flödesscheman med grafiska pusselbitar. Jag skapade en berusad sköldpadda som irrade omkring och försökte rita cirklar.

Att lära ut programmering via Turtle Graphics tror jag på. Jag har själv använt det i undervisning. En snygg detalj är att Turtle Art har två stackar, så det finns utrymme för en sofistikerad programmerare att simulera rekursion.

OLPC:n känns seg i början. Delvis handlar det om tillvänjningen vid det lilla tangentbordet. Delvis handlar det om att lära sig att anpassa sig till den begränsade prestandan. Man gör klokt i att stänga program man inte använder.

Jag har hittat två eleganta standalonetillämpningar hittills. För det första kan OLPC visa en Picasaslideshow från webben på fullskärm. Jag har flera gånger utan framgång sökt efter en nätverkskapabel digital fotoram. De finns av oklar anledning inte ännu. Jag vill ha en nätuppkopplad fotoram hos pc-analfabeterna mor och far, så att de ska kunna titta på nya bilder av lille O på ett enkelt sätt. Och nu kan jag donera en OLPC till dem.

En annan möjlig standalonetillämpningen är Skype. Strömsnålare än alla andra laptops. Skype finns inte i originalinstallationen. Men programmet finns till Linux och som jag fattat det har det inte varit särskilt svårt att hacka över den till OLPC. Det finns inget enkelt sätt att installera Skype. Man måste gå ut i terminalfönstret och ge textkommandon. Och den är heller inte integrerad i användargränssnittet Sugar, utan man startar den genom att skriva "skype" i terminalfönstret. Och den kan ännu bara visa video i en riktning i taget.

P1:s Konflikt lägger skulden på Hamas

Staten Israel firar sextio år i år.

Därmed fyller även den etniska rensningen av stora delar av Palestina sextio år.

En judisk minoritet på 600 000 förvandlades till majoritet genom att cirka 500 arabiska samhällen tömdes på cirka 800 000 invånare. Det gick så fort att FN:s resolution nummer 194, att låta dessa araber återvända, också den hinner fira sextio år innan år 2008 är slut.

Konflikt i P1 uppmärksammar staten Israels 60-årsjubileum genom att ägna ett helt program åt Israel-Palestinafrågan.

I programmet får vi inte höra en enda Palestinsk röst. Konflikten skildras nästan helt ur ett Israeliskt mainstreamperspektiv.

Vi får höra en före detta Mossadchef, en jurist från Israels UD, två svenska tyckare, två Israeliska fredsaktivister och en israelisk poet. Den "konflikt" de kommenterar i detta avsnitt av Konflikt, är huruvida Israel ska tala med Hamas eller inte.

Fram till de sista tio minuterna av det timslånga programmet utmålas Hamas som det stora problemet i Palestinakonflikten. Svenska tyckaren Anita Goldman är den enda som lägger lite skuld på den Israeliska sidan, hon nämner de Israeliska bosättningarna och talar om hur lite kunskap Israelen på gatan har om konfliktens verklighet.

Till slut kommer ingen Palestiner, men åtminstone ett annat perspektiv, in i programmet via den judiske poeten Aharon Shabtai.

– Det var i Europa som judeförföljelsen ägde rum. Men nu hjälper Europa Israel att förfölja palestinier på motsvarande sätt. Genom att bojkotta palestiniernas demokratiskt valda regering, säger Aharon Shabtai.

– Istället för att skyla över den Israeliska regeringens övergrepp borde Europa skapa en kraftfull opinion som verkar för fred.

Aharon Shabtai talar om ett alltmer nationalistiskt Israel där folk tappar sitt sinne för moral och det uppstått en mobbmentalitet, som i Tyskland på 30-talet.

- Israeler "mördas" medan Palestinier "dödas", även i den liberala tidningen Haaretz. Israeler är individer med namn och personliga egenskaper, medan Palestinier reduceras till anonyma siffror, säger Aharon Shabtai.

Detta nyspråk finns även i Konflikt, kan jag tillägga. Den intervjuade ex-Mossadchefen ligger bakom vad som i programmet beskrivs som "dödliga attacker" mot Palestinska ledare.

Programledaren Daniela Marquardt skyndar sig att mildra.

– Aharon Shabtai är mycket kontroversiell. Han brukar beskrivas som explosiv och provocerande.

Den andre svenska tyckaren, Eli Göndör, desarmerar Aharon Shabtai och utmålar honom som en verklighetsfrånkopplad poet.

"Ni är ett rikt land så ni har råd"

Det är en av de kommentarer jag fått i USA när jag berättat om min pappaledighet.

"Om ni delade upp er i regioner om åtta miljoner skulle de i snitt ha samma BNP som Sverige."

Så svarade jag. Men enligt Wikipedian är BNP per capita till och med 25 procent högre i USA än i Sverige.

Hennes reflexmässiga reaktion är alltså att alla länder som hade råd självklart skulle göra samma val.

Men hon har fel. Amerikanerna har gjort ett annat val.

Avundsjuk på svensk pappaledighet? Gnäll inte! Byt politiker!

Vad är det då som amerikanerna valt att använda pengarna till istället? De pengar som egentligen självklart borde gått till pappaledighet?

Trädgårdar. Det är den observation jag kan bidra med från Westwood, Los Angeles. Här finns massor av fina hus och alla har välklippta gröna trädgårdar som vattnas av mexikaner dagligen.

Här finns massor av olika sorters tjänare och tjänarinnor. Det är inte bara trädgårdsarbetare som passar upp på dem som är lite mer "fortunate".

Längs Sunset Boulevard står de hushållerskor och barnflickor som inte har pigkammare och väntar på bussen hem. Och blir man hembjuden på middag till ett herrskap står där en främmande kvinna i köket och lagar mat utan att hälsa.

Enda glädjemnet är när man på tu man hand får man höra om den dåliga kvaliten på tjänstefolket nuförtiden. Och hur de vill ha mer betalt för varenda ny liten buske de måste vattna

Systemet med herrskap och tjänstefolk fungerar eftersom inkomstskillnaden är stor.

Det bor en halv miljon svenskar i Kalifornien. Berättelserna om uppassningen har nått herrskapen i Sverige som blivit gröna av avund. För tjänstefolk i Sverige är dyra.

Pigavdraget löste problemet.

Nötkrämsproblemet är löst

L har hittat Hazelnut Butter från Kettel på affären Whole Foods som ligger bara ett par kvarter från där vi bor.

Burken innehåller hasselnötter, inget annat, processat till en kräm. När man öppnar burken första gången ligger flytande hasselnötsolja i ett översta lager.

Detta är inte nötkräm i sig. Men om man knådar in en lagom dos pudersocker får man något som både till smak och konsistens påminner mycket om nötkräm. Jag körde hasselnötssmör och pudersocker i en mixer. Men jag är inte säker på att det var nödvändigt. Senare har jag adderat mer pudersocker genom att knåda in det med sked, och det verkar fungera bra.

Nötkrämskrisen har tidigare tvingat mig att tillgripa Nutella. Och på ett litet franskt cafe har vi hittat specialgjort hasselnötssmör. Men det var alldeles för salt.

M talar nu LA english

O lär sig tre språk. Hans syster M talar engelska med honom. Eller till honom, han talar ju inget själv.

Efter tre månader i USA-skola har M börjat korrigera vår engelska.

På "twenty" och "thirty" har L och jag ganska hårda t-ljud medan M säger "twenny" och "thirdy".

M berättar att en klasskamrat bett henne om något. Sade hon "ok"? undrar vi. Nej, det hade inte varit ett bra svar, det hade låtit tveksamt, tycker M, utan "yeah" sade hon.

Igår blev det konflikt kring uttalet av artikeln "an". Låter det mer som "än" eller "ön"? M och jag insisterade på våra uppfattningar. Och det var M som visade sig ha rätt när vi jämförde med Ibooks uttal. Att resultatet blivit ett annat om vi låtit Bartleby online vara facit, är en annan historia.

Grammatiskt spöar vi skiten ur M! När det gäller tempus, egennamn och interpunktering är hon ofta helt ute och cyklar. Ha!

Löneklyftor och vackra trädgårdar

Här har det regnat hela förmiddagen och M sitter i skolan med blöta skor. Det trodde jag inte om Kalifornien! Vi har regnkläder, men det fanns så lite på kartan att de skulle behövas att M och L gick till skolan utan dem.

Avloppen i villakvarteren där skolan ligger fungerar inte. De är väl bara byggda för att ta hand om den lilla avrinningen från konstbevattningen, som väl inte lär behövas idag. Så det här regnvädret innebär väl ett litet avbräck för mexikanerna som odlar villaamerikanernas trädgårdar. Nej tvärtom, förresten. De går säkert på månadskontrakt. Så de kanske kan ta ledigt idag?

Fatta förresten att varje dag står det en mexikan på den lilla gräsplätten – typ femton meter lång, fyra meter djup – utanför vårt fönster och vattnar. Det här är ett lägenhetshus utan dramatiska hyror. Hur kan vi ha råd med det? Svaret är gisningsvis att mexikanerna tar lite betalt.

Så en god effekt av ökade löneklyftor i Sverige är månne att trädgårdarna blir vackrare?

Man köper ett matbröd, tror man ...

... med smak av russin och kanel. Mums!

Det ser ut som ett formbröd. Men det visar sig vara en giagantisk kanelbulle i form av ett formbröd.

Fortfarande mums, förstås. Men nu med dåligt fettsockersamvete.

Härmed återöppnas Predikaren för snabba meddelande från min pappaledighet i Los Angeles.

Orsaken till att familjen hamnat här är att min sambo ska forska under ett år på UCLA.

Welcome to the real world

Tiina Rosenberg i intervju i Arbetaren gör en Morpheus på mediafeminister födda på 70-talet:

... just nu har man haft den här enorma konservativa vändningen, det är kärnfamilj och barnpassning för hela slanten. Vad de här tjejerna inte vet är att den första skilsmässan ligger precis runt knuten, den kommer mellan 35 och 40, den kommer som ett brev på posten och det finns nästan inga statistiska undantag. Det ska bli ett sant nöje att se hur de sedan använder sina spaltutrymmen. Om de här feministerna och skribenterna använder sina nyvunna insikter till någon slags återradikalisering.

Anka i frusen damm

Thomas Steinfeld beklagar sig i Expressen sig över latinets tillbakagång. Språkundervisningen läggs ner.

Lär ut latin! Annars kan ingen njuta av de rytmiska stavelselängderna i Horatius diktning. Det tycker Thomas Steinfeld, en man som helgar den tradition som kallas klassisk bildning.

Begrunda hans följande formulering, med min kursivering:

I alla europeiska länder minskar de främmande språkens betydelse inom skolundervisningen. Tyskarna lär sig ingen franska, fransmännen ingen tyska. Svenskarna ingetdera. Visst, mer eller mindre bra engelska kan de flesta, men för denna färdighet behövs nästan ingen undervisning längre

Det finns tusentals "främmande språk", enligt varje rimlig definition. Men Thomas Steinfeld - litteraturchef på Süddeutsche Zeitung, författare, professor vid Luzerns universitet i Schweiz - räknar bara till fyra: tyska, engelska, franska och latin.

Han är en anka som tror han simmar i ett hav. En fastfrusen anka. I 2000 år.

Finge Steinfeld bestämma skulle väl nobelpriset i litteratur gå till Horatius postumt.

Nobelpriset, ja. Säga vad man vill om Svenska Akademin, visst finns det en övervikt på engelska, men bortom Steinfelds horisont har den lyckats dela ut nobelpriset till kinesiska, japanska, hebreiska, arabiska, portugisiska, italienska, spanska, occitanska, jiddish, isländska, norska, danska, turkiska, polska, tjeckiska, serbiska och kroatiska, ryska, nygrekiska, ungerska, finska och bengali.

Det är svårt att hitta en stor språkgrupp med skriftspråk som inte är representerad. Men det är kanske dags för ett nobelpris i indonesiska (austronesiskt) eller vietnamesiska (austroasiatiskt).

Makten vill dölja sanningen

Bush ska i fortsättningen förhandsgranska forskningsresultat från det amerikanska institutet för geologiska undersökningar, engelska wikipedian, USGS:

In December 2006 it was announced that the rules for the publication of USGS research were changing. From now on the USGS communications office must be notified in advance "of findings or data that may be especially newsworthy, have an impact on government policy, or contradict previous public understanding to ensure that proper officials are notified and that communication strategies are developed." The agency leadership has stated that these changes are simply to maintain the scientific integrity of the agency's work, however scientists have questioned whether this policy will lead to censorship of their work.

En Slashdotläsare jämför med Brasilien:

Some years ago, President Lula, from Brasil, got a little upset with some data published by the IBGE (Brazilian Institute of Statistics and Geographics). The published data was relative to poverty reduction and kind of contradicted what government was saying. After that, it was officially ordered that the IBGE should submit every publication to the presidency, 48 hours before public delivery.

Som svensk är man inte imponerad. Här steget fullt ut och lägger vi ner obekväm forskning. Jag tänker på Arbetslivsinstitutet.

Mellanösterns förste självmordsbombare

Det var Manoachs och hans ofruktsamma frus adoptivson, förlagan till Stålmannen – israeliten Simson. Domarboken 16:29-30:

Han sökte stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra och sade: "Må jag dö på samma gång som filisteerna!" Sedan tryckte han till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket där inne. De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde.

"Du pappa, vet du vad? Den där västerländske mannen, han är allt bra dum"

Jag lyckas inte googla upp en enda vettig träff på "Buddhism" och "Saltkråkan".

Är det ingen som sett det?

Pelle är Buddha!

Alla barnen på ön är nog buddhor. Tjorven till och med ser ut som Buddha.

Jag har sett filmen "Tjorven, Båtsman och Moses" (TBM). Jag vet inte om det buddhistiska budskapet återkommer i fler Saltkråkanfilmen. Men referenserna i TBM är många, det kan inte vara en slump.

Har Astrid själv inspirerats av buddhismen? Eller grundas Saltkråkan och buddhismen på samma insikter? Det kanske skulle löna sig att gå till grundtexterna -- Astrids bok -- och undersöka om hon planterat några explicita referenser till lärans historia.

Vesterman inkarnerar de negativa egenskaper som definierar buddhismen i den åttafaldiga vägen: han ljuger, bedrar, stjäl, förför, ockrar, överkonsumerar och dödar.

Nyckelscenen när Pelle springer ikapp Vesterman och ger honom pengarna för Moses, går inte att tolka i kristna termer. Pelle är oändlig.

Sedan faller allt på plats. Saltkråkan handlar om en buddhistisk respekt för alla människor och allt levande.

"Här vilar Jocke, djupt sörjd av Pelle, Stina och Tjorven, och många andra kaniner."

Här finns också den buddhistiska synen på livet, "allt är lidande, obeständigt och utan själ". Eller, i Stinas och Tjorvens sång: "Världen är ett sorgeö, bäst man lever skall man dö".

Min första assocciation efter TBM var att Pelle var Jesus. Men det var nog bara det fördömda kulturarvet som spökade. Jesus är nog snarare Pippi -- i den utsträckning Astrid har gett sig i kast med kristendomen.

Titta också efter vad som inte finns i TBM. Pelles mamma är död. Men -- till skillnad från Pippis mamma, som bor på ett moln -- finns här inga referenser till något liv efter detta.